Morning paper dirt

Vissa dagar tycker jag verkligen att mitt liv kan liknas med en komediserie. Det här är just en sådan dag. Ni anar inte hur många gånger jag klantade mig med något och sedan stod  asgarvade åt mig själv. Till exempel så skulle jag smaka en bit cheesecake när jag kom hem från skolan. Jag tog fram kakan ur frysen (det är som glass ungefär) och brevid den så låg det i alla fall en kniv med en bit av kakan på den. Jag skulle precis bita loss biten av kakan, men kniven var så kall att när den fastnade i mina läppar när de tog i den! Jag blev så chockad att jag släppte kniven och den liksom bara satt fast i min underläpp. Sedan efter några sekunder så kom jag på att det gjorde extremt ont, så jag skyndade mig att skölja vatten på läppen så att kniven lossnade. Jag fick mig ett rejält asgarv åt mig själv och en liten frysskada på min underläpp, haha.
Måste bara berätta en till grej! Efter träningen idag så hittade jag inte min mobil. Jag fick låna Vickans telefon för att ringa till den så att jag skulle hitta den. Jag letar fram mig själv i Vickans kontaktlista och ringer. Men så svarade någon och jag blev helt chockad eftersom att jag trodde att mobilen låg i min väska! Ungefär såhär lät samtalet:

Personen i luren, tveksam när ingen säger något: "....Hallå?"
Jag, förvånad: "Ehm.. Hallå?"
Personen i luren, förvirrad: "Hallå?!"
Jag, chockad: "Hallå!!!"
Personen i luren, irriterad: "HALLÅ?!?!"
Jag, extremt förvirrad: "Öööh... Var hittade du den här?"
Personen i luren, jävligt irriterad: "VADÅ HITTADE DEN HÄR?!?""

Nu börjar jag känna igen rösten, det lät väldigt likt min bror. Jag kollar på displayen och upptäcker att jag råkat ringa hem till mig själv istället för min mobil. Jag ger inte min bror någon förklaring, utan slänger bara på luren och asgarvar åt mig själv någon minut.
Kanske (läs förmodligen) är det så att jag är helt knäpp, men jag tycker att det är roligt med att göra bort sig lite lagomt sådär ibland och sedan skämta om.. ja, sig själv! Jag vet ju hur jag är, att jag kan vara rätt trög med att förstå skämt, jag är jävligt klantig och osmidig. Det är inte så att jag ogillar mig själv för att jag hånar mig ibland, snarare tvärt om! Jag tycker att mina svagheter är roliga, det är därför jag skämtar om dem.
Många säger att jag nästan altid är glad och jag har som aldrig riktigt tänkt på det, men det är sant. Jag har funderat lite på det här och jag tror att det är för att jag helt enkelt är väldigt nöjd och bekväm med mig själv. Jag vet att man inte behöver vara perfekt, alla har svagheter och jag råkar tycka om mina svagheter. Okej, jag gillar inte ALLA mina svagheter, men jag tycker om mig själv i helhet i alla fall och det är nog därför jag även kan driva med mig själv. Jag tror verkligen att ifall fler hade en bra självdistans så skulle fler kunna vara lyckliga.