Det är en turbulent tid just nu, det kan man lugnt säga. Slut på skolan bland annat. Det är sjukt att tänka på all jävla stress den orsakat mig. Ändå kommer jag sakna det lite. Till hösten börjar mitt tredje och sista år på gymnasiet och jag tänker göra det till det bästa, det är ett löfte till mig och min klass.
Ett annat löfte till mig själv och alla mina närmaste är att jag, vad som än kommer hända nu, ska göra mitt bästa för att vara en positiv människa. Kämpa för saker jag vill ha och göra mitt bästa hur det än går. För det är en sådan person jag alltid försökt vara och det får jag inte glömma. Detta låter väl rätt töntigt, men det är en viktig note to self. Hoppas alla får jävligt en bra sommar i alla fall!
Allt går att laga en gång, två, tre Kanske fyra men fem, där går gränsen Allting är trasigt, sprängt, och flisen ligger i drivor Jag plockar upp det och sätter ihop det till nånting nytt Det ser sjukt ut. Men det är det bästa som jag har Som ett efterlängtat mongobarn
Imorgon åker jag och Kalle till Stockholm och som jag längtat! Det ska bli shopping, trevligheter och allmänt mys. Att träffa Bittan och Göte ska bli roligt också, åh. Mys!
JAG TAGGAR SOM FAEN!
(Försökte verkligen hitta en bild där jag ser taggad ut och den här var den bästa jag hittade.. Det får bli min nya taggarlook, wie!)
Nu är det illa. Riktigt riktigt riktigt illa. Jag är tokigt shoppingsugen och jag håller på att spara pengar. För dessa pengar ska jag köpa en massa fina saker i Stockholm.. Men jag vill ju ha fina saker nu! Fastnade i smyckesträsket och nu är jag även sugen på att göra fler hål i öronen.
Jag är förmodligen sen med detta, men jag hittade i alla fall en sida med otroligt fina smycken - http://www.itemsbyjohanna.se. Blir så inspirerad, åh. Kanske ändå måste klicka hem lite/något av detta.
Jag älskar att planera saker och jag älskar att se fram emot saker som man har planerat. Just nu är detta vad jag ser fram emot, Stockholm med Kalle. Jag är rätt dålig på Stockholm, det är så stort och har som aldrig tagit mig runt själv på så många olika platser. Men det ska nog gå bra! Hoppas jag. Det kommer bli kul i alla fall!
Den här bilden tycker jag om, den får mig att le. En otroligt snäll och uppriktig pojke med någon astaggad tjej. Gillart. Sedan råkar den snälle uppriktige pojken vara helt awesome också.. Och den taggade tjejen med i och för sig.
Jag är pepp och less på samma gång. Hur går det till? Tja.. Jag vet inte riktigt. Skolan kändes hemsk och ond för någon dag sedan, men nu känns det lite lättare. Har inte så mycket kvar i matten, några grejer blev framflyttade och det var underbart. Så det ska jag nog klara, fastän vissa ämnen har fått lida lite nu i början, hehe. En till grej som är bra! Körkort känns nu inte overkligt..! Eller jo, det gör det. Men inte fullt lika overkligt. Nu är det inte så länge kvar! Jag är nöjd och glad över att jag började i tid, skulle ha velat vara ännu snabbare men jag är nöjd med mig själv ändå.
Något jag inte är nöjd över är att jag är så förbannat blek. Jag brukar väl inte klaga så mycket över mig själv, men just nu känner jag mig så otroligt jävla grå, ful och trist. Jag hatar att vara torr och blek och jag hatar att känna mig allmänt äcklig. För det gör jag på vintern. Det blev lite bättre med lessheten över mig själv när jag skaffade lugg, men nu är jag less på den. Jag vill dra världens jävla make over, men jag är nog för feg. Vet inte.. Jag vill i alla fall helst vara brun och blond, då känner jag mig som snyggast. När huden och håret mår bra, då mår jag också bra. En utomlandsresa skulle sitta fint. En billig sista-minuten i vår med något fint sällskap, ja tack.
En 16-årig nöjd Jenny på Gran Canaria.
Åh, bruna, fina, blonda, långhåriga Jenny.. Jag saknar dig.
Nu har det hänt en massa! Eller? Nytt år! Känns ändå rätt bra. Sedan har jag och Kalle nu "kilat stadigt" (haha, det låter så mobbat) ett år nu. Eller ja, ett år och fem dagar minsann! Och snart är jag snart 18. Detta med blandade känslor. Just att bli 18 ska ju bli roligt eftersom att jag får gå ut och ta körkort och sådär. Det blir fint. Men jag tycker inte om att fylla år av många anledningar. Till exempel att jag är (lagomt) barnslig och att jag har Peter Pan-syndromet - jag vill inte växa upp och bli äldre. Älskar ungdomens naivitet (haha?), det passar mig bra.
Jag gillar inte heller att ta emot presenter. Jag ska understryka att jag gillar att få presenter, men inte just när du ska öppna dem och allt handlar om dig. Alla tänker samma sak: "Undrar ifall hon verkligen gillar det". Allt man säger låter ansträngt, som att man egentligen inte gillar det man får, även fast man gör det. Och ibland är ju fallet så att man faktiskt får ett halsband eller en tröja som bara inte gillar. Men då är det ändå bara att le och säga "Oj, vad fin! Tack så jättemycket!" Åh, nej. Är det något jag får ångest av så är det paketöppning. Min släkt har redan firat mig och jag blev jätteglad på riktigt av alla presenter verkligen. Öppningen var jobbig, men nu är det värsta över, haha!
För övrigt är jag riktigt irriterad. Sämst dag, sämsta matchen åh. Bajs. Någon (mamma) snarkar så det skakar i väggarna. Jag HATAR när folk snarkar, särskilt när jag ska sova. Usch. Däremot så har jag aldrig stört mig när Kalle snarkar, det tycker jag tydligen bara är mysigt. Helt sjukt det där egentligen. Överväger tillochmed att gå ner och ställa till med en massa oväsen så att hon vaknar. ANGRY FACE! Haha. Bajs. Jag kan inte blogga, jag vet inte varför jag gör det. Eller jo, jag gillar att skriva av mig. Och det är ju typ ändå ingen som läser. Bajs, bajs, bajs, bajs, bajs. Hej.
Jag bryr mig för mycket. Jag önskar jag kunde bry mig mindre. Jag önskar jag kunde bry mig mindre om sådant jag verkligen bryr mig om. Grejen är att jag inte vill bry mig mindre, för det är sådan jag är, jag bryr mig. Jag tar tid till saker, jag ställer upp och fixar för saker jag bryr mig om. Sedan när det behövs är jag en mästare på att låtsas jag inte bryr mig så mycket. Som när man är besviken. "Det gör inget" är så jävla lätt att säga istället för att ta upp alla de hundra anledningarna till varför det gör något. Jag kallar mig okomplicerad.
Att vara okomplicerad är väldigt destruktivt, I tell you.
Här vill jag skriva en massa fula ord såsom könsord och svordomar för att få utlopp på min bitterness, men nej. Jag ska prova något nytt. Atombomb, misshandel, svält, späbarnsdöd, oljeutsläpp, vanlig död, kärnkraft, våldtäkt, miljökatastrof, djurplågeri och massmord. Det känns nästan lite bättre.. Men jag vill ha en kram.
Oh my love, oh my love It happens every third year that I find someone to love like you, oh yes like you But I know it won´t work out well How do I know? I just know.
Oh my love, oh my love, oh my love It happens everytime I call you my love, you say "please don´t call me that" But why shouldn´t I, when I know that it will be another three years before I can say it and mean it again.
Remember those classes when we thought we were so smart?
Alltså jag har sällan suttit och skrattat och förundrat mig över något som jag gjort den här senaste timmen. Kan ni gissa vad jag gjort? Nä, det kan ni inte. Jag har suttit och läst en dum jäkla blogg från en tjej i 13 till 15-årsåldern, om hennes otroligt intressanta högstadiedagar, hennes jättestora problem i vardagen, allt om hennes oändliga mängder kändiscrushes och så vidare. Och tjejen är JAG. Jag kom att tänka på min gamla blogg och bestämde mig att titta i den. Seriöst. Inte. Okej. Finns helt klart en anledning att ha den lösenordsskyddad och allmänt dold. Nåväl. Det var väldigt underhållande faktiskt, vore den inte allt för personlig så skulle jag dela med mig mer av den. Sjukt ändå, jag som alltid sagt att jag inte förändrats så värst sedan högstadiet. Jag tar tillbaka allt. Okej, nä. Jag var ju fortfarande jag. Bara i en mer omogen, osäker och obstinat form. Med sämre musiksmak, klädsmak och.. smak överhuvudtaget faktiskt. Fast ja, jag var ju väldigt normal och mogen om man har högstadieelever i allmänhet i åtanke. Nåväl, en väldigt rolig sak var att jag friskade upp mitt allt för dåliga minne. Minns sommaren jag hade träning ÅTTA gånger i veckan (Med Stars, Avan och fotbollen i Sävast), tider med 7, 8 och slutligen 9F, "bandet" med Jonna, Karro, Viktor och Henke, fotbollslaget, tiden med Stars.. Minnen, minnen. Fint ändå. Älskar också hur detaljerad jag var med inläggen, som att jag verkligen trodde att någon brydde sig om vad jag och Vickan pratat om på msn samma dag eller vilka lektioner vi hade på skolan eller vad som hänt i övrigt. Haha, väldigt kul ändå. Men wierd. Roligast är ändå vissa.. faser (kanske?) jag tydligen gick genom. Eller nä, men det verkar nästan som det.. Men nä, jag var ju alltid mig själv och gjorde som jag ville. Jag försökte aldrig vara någon annan vad jag minns. Kanske bara ville prova lite olika stilar, haha! Jag kom (tydligen) i flera underbara tappningar under dessa år! Tänker bjuda på två underbara bilder som visar detta väldigt tydligt, endast för att jag tycker det är otroligt roligt att tänka på och för att jag istället för att skämmas över mig själv tar det med en klackspark. Njut!
Exempel 1: Alternativ skitcool tjej som redigerar bilder så att de ser coola ut och försöker skriva coola sånger/dikter. Exempel 2: En riktigt fashionabel tjej som ser mer fjortis ut och inte direkt har koll på vad som är fashionabelt och inte. (Sminkar sig dessutom riktigt fult.) Haha!
Jag och Vickan såg The Truman Show (underbar film, se den) i fredags och så blev jag påmind om hur gärna jag vill åka iväg, vart som helst hade varit fint. Jag är så jäkla less skolan och Boden för tillfället. Att bara bestämma något, "okej, vi åker!" så jag hade haft något att längta efter, det hade varit underbart.. Typ på jullovet. Hade inte ballat ur från en sista minuten till något kolt ställe med någon/några bra människa/människor. Eller en mysresa med en fin till huvudstaden för shopping. Eller boka en rejäl resa till våren/sommaren. Jag vill, jag vill, jag vill. Men så var det ju det där körkortet som jag förhoppningsvis ska ta januari-februari något. Jag har skrivit in mig på körskolan och betalat det mesta, men det känns ändå som att jag bör spara mer. Jag vill även shoppa nu. Så jäkla mycket jag vill shoppa. Ska nog unna mig det om ett tag nu, annars blir jag nog galen. Igår såg jag The Shining för första gången, jag och Kalle fick för oss att det var Halloween. Men det var det ju inte, haha. Nåväl, det var mys ändå. Idag så kom en söt liten hund vid namn Trixe hem till oss. Han ska vara här till torsdag som det verkar. Mys är det!
Jag är på gott humör nu för tiden, allt är så bra. Nyss var allt sämst och nu är det verkligen.. Jag vet inte, jättebra bara. Har bestämt mig att sluta oroa mig så jäkla mycket. Saker som inte ens är så bra egentligen stör mig inte. Typ matteprovet imorgon. Det löser sig, jag överraskar nog mig själv, har en förmåga att göra sådant. Tror på det! Åh, förresten. Jag har nog aldrig skrivit om den här låten, men det är en av mina favoritlåtar verkligen. Egentligen så är den väldigt flummig, lite countryaktig och lustig. Men, texten alltså. Det är en av de bästa texter jag vet. Så jäkla bra bara, jag drömmer mig bort varenda gång och åh.. Hamnar i mitt egna lilla favorit drömställe. Går inte att beskriva, det är verkligen som en saga för mig. Som min egna favoritsaga som är otroligt vacker och mystisk. Älskar den, älskar den, älskar den. (Det är tillåtet att tycka jag är konstig.)
Misty Mountains
In a house On an island There's a tale that must be told Of our mysterious Misty Mountains Behind all the songs I wrote Lives an old man in his shadow And they're whistling day and night For whatever whatever its worth for They are whistling for you and I
On a ranch in the wildness There's a song that must be sung About a blindfolded angel Who never learned the right from wrong And though I don't know enough English To describe it's troubled mind But for one thing I am certain Is that it sings for you and I
And I've tried so hard to figure him out But I guess I'm only human I've been watching him, drawing him Analyzing him in every way I could possible think of
But does not really help me You got to sit back and enjoy You know Ochrasy raised and betrayed him Now he sits there all alone With his soul and his legend and his epic melodies They are with us when we crying And they are with us when we bleed
Yes they are with us when we crying And they are with us when we bleed
