So I cry, but like always I don't feel that much in here
Idag så var jag tvungen att kliva upp halv nio för att åka med Vickan till Boden och köpa flytande tusch. Var det kul att kliva upp halv nio under en lovdag? Nej. Hade färgbutiken öppet? Nej. Svarade Vickans mamma på sin telefon när vi var i behov av skjuts hem? Nej. Nu ska jag sluta med det där.
Vi kom oss i alla fall hem från Boden, som tur var. Tänk att behöva stanna där under en längre tid, usch! Sedan låg vi i alla fall bara i min soffa och glodde på tv i typ tre timmar. Sedan gjorde vi den enda riktigt vettiga saken på hela dagen, vilket var att vi åkte på plannja. De spelade bra. Mister Mark McCarroll spelade rejält bra och han har nu förtjänat min fulla tillit och respekt. Först var jag lite tveksam mot honom, men jag hade fel den här gången. Men jag lovar att han kommer svika mig. De är likadana allihop. Alla vinner ditt förtroende, spelar med ett tag och låtsas som att de är sådär bra som man tror. Sedan så sticker de kniven i ryggen på dig när du tittar bort.. Va? Nej, jag har inte några svårigheter med att lita på folk, hurså?
