Morning paper dirt

Kom nästan precis hem från stipendiumkonserten. Det gick smådåligt, men det hade kunnat vara mycket värre. Jag var sjukt nervös och mina händer bara skakade och ljudet krånglade lite. Och alla andra spelade mycket finare än mig, så det kändes tråkigt. Speciellt när man inte fick spela det man ville.. Nåväl, jag fick ju 500 spänn i alla fall. De får dessutom tycka att jag är hur dålig som helst, det gör inte så jättemycket.
Dagen var rätt okej. Genetikprovet gick bra. Nu orkar jag faktiskt inte skriva så mycket mer. Nedan syns mitt diplom, mina pengar och min ros som jag fick. Den första tanken som kom upp i mitt huvud när jag tittade på diplomet var "Okej, det var en konstig stavning till Sundström.." Det känns i alla fall extremt bra för mig att veta att jag är ihågkommen..



För de som är allmänt tröga så kan jag ta och tala om att jag heter Sundström i efternamn..

Det finns vissa personer som jag bara måste ha i min närhet för att jag ska fungera normalt. Okej, jag antar att jag aldrig kommer att "fungera normalt", men det finns vissa personer som jag bara behöver för att.. kunna nå min högsta kapacitet. Lite märkligt uttryckt kanske, men det är typ så. Det går som inte riktigt att vara sig själv fullt ut eller ha det riktigt lika kul, eller vad som helst, när dessa personer är frånvarande. Nu säger jag inte att det inte går att vara sig själv bland andra eller att man inte kan ha kul med andra, men.. Man känner sig ju ändå mest bekväm med de personer som liksom kan dig utan och innan. Eller ja, nästan utan och innan i alla fall. Ni vet vilka ni är, de flesta i alla fall. Ni är tipptopp! (Det är något positivt.)
Nu ska jag sluta vara så jävla sentimental och berätta något. Den här dagen gick sjukt sakta! Faktum är att hela veckan har gått sjukt sakta. Kanske är det för att jag längtar till på lördag? Och så längtar jag lite till i morgon då jag ska klippa och färga/bleka mitt hår! Det är nog därför det gått sakta, bland annat. Idag hade vi i alla fall bland annat mattetävling och så började vi se film på svenskan. 13 heter den. Jag har sett den förut och den gör mig bara nedstämd. Den är ganska tragisk, fast ändå inte. Jag tycker som inte om att se på den, men den är typ bra. Logiskt va? Nåväl, se den om ni vill känna er nedstämda fast inte gråta, haha.
Åh, vad jag längtar till i morgon! Fredagar är bra dagar. Dessutom ska jag ju som sagt fiska mitt hår och sedan ska jag även till Jonna och börja bestämma låtar till vårat framtida musikcafé som vi ska ha med laget. Det ska bli extremt roligt och jag hoppas att det kommer gå bra. Jag hoppas även att det kommer gå bra på engelska nationella som vi också har imorrn. Men det kommer gå bra. Jag äm godd ätt inglish även fast it inte verkar so.

Ni inser verkligen inte hur mycket jag hatar mig själv nu, men jag måste bara göra det här inlägget. Snälla, ta hänsyn till att jag inte köpt några kläder på länge och jag har en sjuk shopping-abstinens! Detta är extremt frustrerande eftersom att jag ser en massa jättefina kläder hela tiden och de få pengar jag har behöver sparas. (Till min älskade Hagström Viking.) Jag ska dessutom klippa mig plus att jag ska färga/bleka mitt hår nu i veckan och jag kanske får betala en del av det själv, vilket inte känns roligt eftersom att det blir dyrt. Men det känns extremt roligt att göra något med mitt hår!
Det hemska med det här inlägget är att jag fixat ihop ett collage med kläder jag vill ha och det är bara.. så inte min grej egentligen! Jag tycker det är rätt töntigt med modebloggar, vilket ni förmodligen förstått, haha. Dessutom så har jag typ ingen koll på mode, jag bara gillar det jag gillar. Men jag behövde verkligen göra något för att tysta ner de hemska små shoppingdjävlarna som sitter på min axel och skriker "GE OSS KLÄDER, KÖP DEN HÄR, KÖP DEN DÄR!!!"
Snälla ni, kom ihåg att det här är ett stort undantag. Jag är ingen modebloggare och jag kommer aldrig att bli det, jag lovar. Jag skulle hellre dö än att svika er på det sättet.







Beatles-tee från Forever21
Panda-tee från Forever21
Konstig kort tröja från Monki
Skinnjacka från Monki (Egentligen vill jag inte ha den här, men jag hittade ingen annan hyfsat fin på internet)
Tunika/t-shirt från Monki
Jeans från Cheap Monday x2
Kak-tee från Junk Food
Bläckfisk-tee från Junk Food
Converse

Jag lovar att ingen kan gissa vad jag gör just nu! Jag sitter i alla fall och tittar på Beatles film A hard day's night. Jag måste säga att den är helt underbart rolig! De verkade vara rejält roliga de där, haha. Och de verkade ha rejält roligt också. Det är verkligen helskön humor i filmen och det har blivit många asgarv från mig faktiskt. John Lennon och Ringo Starr är helt klart bäst! Jag tycker det är så härligt med låtarna i filmen också. Känner igen och kan många eftersom att mina päron spelade en hel del av Beatles när vi var yngre, så det är som så härligt. Man känner lite nostalgi faktiskt.
Så om ni har tråkigt, se den! Eller om ni har roligt, det funkar också. (Pssst, den finns på youtube! Varje del är 10 minuter så det är lite småjobbigt, men absolut värt det!)

Idag så var jag tvungen att kliva upp halv nio för att åka med Vickan till Boden och köpa flytande tusch. Var det kul att kliva upp halv nio under en lovdag? Nej. Hade färgbutiken öppet? Nej. Svarade Vickans mamma på sin telefon när vi var i behov av skjuts hem? Nej. Nu ska jag sluta med det där.
Vi kom oss i alla fall hem från Boden, som tur var. Tänk att behöva stanna där under en längre tid, usch! Sedan låg vi i alla fall bara i min soffa och glodde på tv i typ tre timmar. Sedan gjorde vi den enda riktigt vettiga saken på hela dagen, vilket var att vi åkte på plannja. De spelade bra. Mister Mark McCarroll spelade rejält bra och han har nu förtjänat min fulla tillit och respekt. Först var jag lite tveksam mot honom, men jag hade fel den här gången. Men jag lovar att han kommer svika mig. De är likadana allihop. Alla vinner ditt förtroende, spelar med ett tag och låtsas som att de är sådär bra som man tror. Sedan så sticker de kniven i ryggen på dig när du tittar bort.. Va? Nej, jag har inte några svårigheter med att lita på folk, hurså?

Först var det no, sedan idrott, sist var engelskan. Lunchen där mellan idrotten och engelskan är knappt värd att nämnas eftersom att det var den vidrigaste maträtten som finns: leveräckelbiffar. Det är verkligen det äckligaste som finns. Nåväl, jag mötte upp Vickan i Boden och sedan köpte vi ballerina som vi åt på bussen hem, haha. Det känndes som en picknick.  Sedan gick vi hem till henne och gormade. Till slut så såg vi Bolt. Den var ganska bra, men den hade kunnat få vara lite roligare. Fast den fick mitt ishjärta att smälta lite, den var gullig.
Jaja, om en kvart så hämtar Vickan och hennes familj upp mig och kör oss till pontushallen där en plannjamatch ska spelas. Det ska bli roligt för det var länge sedan. Jag hoppas att Larsson och Ryan inte gör mig besviken som sist. Jag tror de förlorade sist jag såg dem i alla fall.. Nåväl.
Helgen blir rolig! Imorrn blir det Kusån med tjejerna i klassen. Jag vet, jag vet. Kusån av alla ställen! (Inget illa menat, Kusån, men.. det är.. litet.) Det ska hur som helst bli roligt även fast vi är i Kusån, vi har aldrig gjort något allihopa tillsammans. Sedan blir det Kåbdalis med Vickan på söndag. Wie! NEJ, det ligger en fluga på ena sidan av mitt rum!! Åh.. jag kommer sakna den halvan. Jaja, nu ska jag gå, så att jag inte missar min skjuts.

En väldigt passande rubrik för dagen.. Eller ja, den är egentligen väldigt passande för min tillvaro i allmänhet just nu. Det känns som att jag bara försöker förstå en massa saker som inte går att förstå hela tiden. Ovanligt? Nja. Det kanske är det bara jag som är trög, jag vet inte. Det skulle förklara en massa saker.
Hur som helst! Jag håller på att plugga SO igen, det är jobbigt. Det känns som att jag kan allt ganska bra, men jag lovar att mitt hjärnkontor kommer att gå i konkurs under provet. Det känns inte så bra. Tänk så skönt det hade varit om andra världskriget aldrig hade hänt, så jag slapp lära mig saker om det. Nog för att jag tycker det är intressant, men det känns inte så roligt att behöva tokplugga till provet vi ska ha bara.
Jag är lite allmänt less just nu, som ni kanske märkt. Men snart blir det roligare tider! För snart blir det Kåbdalis med Vickan, sedan -30 grader och Sugarplum fucking Fairy med Vickan och Jonna och sedan så är det snart Göteborg med basketlaget!! Nästan snart i alla fall. Men jag längtar till Sugarplum Fairy jättemycket! Det ska bli roligt att se Viktor, Carl, David, Kristian och Jonas igen. Jag har saknat dem sedan november. Jag hoppas att de smugglar med Gustaf också, det hade varit perfekt. Eller nej, perfekt hade det varit ifall de smugglade med hela Mando Diao och sedan haft en spelning i mitt rum tillsammans med dem. Eller utan dem, det hade också funkat. Eller bara Mando, det hade också gått bra.. Eller bara Norénarna.. Eller alla andra.. Alltså jag skulle verkligen kunna fortsätta hur länge som helst, därför sätter jag punkt på detta inlägg här.

Idag så började dagen ganska kasst med träslöjd. Jag tycker verkligen inte om slöjd, mina händer är bara inte gjorda för att skapa saker. Förutom musik och möjligen bilder.. och typ.. mål i basket? Jag var i alla fall glad resten av dagen, vilket är sällsynt nu för tiden. Haha, skitsamma. Sedan var det i alla fall engelska och helt plötsligt hade hela dagen passerat tyckte jag. Vi hann ha SO, matte och NO utan att jag knappt märkte det.
 Det var roligast på NO:n då vi gick ut på en promenad. Under hela promenaden blev jag (och Ellen) ganska snöiga på grund av vissa personer (!!). Vi gick till i alla fall till viadukten och så blev jag först nerputtad längs en brant stig, då blev jag arg. Eller jag blev inte alls så arg, eftersom att jag tyckte det var rätt roligt. Men mina ben är typ fortfarande kalla, haha. Sedan så klättrade vi upp igen och då så blev jag lite nerdragen. Sedan blev jag upplyft och klarade mig undan en snömisshandling från två krafter, det tycker jag var ganska bra gjort. Sedan bar det av hemmåt och sedan till skoterprovet.
Jag kom ganska nyss hem därifrån och jag failade...... på en fråga! Så jag hade alla rätt, utom ett. Oj, värsta rimmet! Men det är skönt att skoterkursen är klar, för snart blir det hur mycket skoter som helst utan att min mor kan stoppa mig!! Wiiiie!
Nä, nu ska jag nog sluta upp med det här inlägget. Det blev jobbigt, men det är för att jag är så glad. Jag kom förresten på mig själv med att sitta och le som ett fån på bussen hem. Pinsamt, jag hoppas ingen såg det.
Nu fick jag ett mail.. Hehe, jag måste bara säga att det alltid är lika trevligt att läsa texten på den där rutan som ploppar upp när det står "Mando Diao har skickat ett mail."

Jag blir bara så förbannad på folk ibland. Jag gick förbi tv:n och mamma såg bingolotto. Någon snubbe vann världens lyxresa till Grekland, de visade en liten filmsnutt från hotellet och allt såg toppen ut. Programledaren säger då något sånt här till vinnaren: "Oj, så skönt ni kommer ha det! Gillar du att fara utomlands?" Helt obrydd verkar då denna människa om att han faktiskt vunnit och svarar bara "Nej" med ett otrevligt tonfall. Sedan säger han inget mer och programledaren önskar honom glatt grattis i alla fall.
Kanske är det bara jag, men jag skulle nog blivit glad bara jag vunnit vad som helst av värde! Eller kanske inte, men jag skulle i alla fall varit trevlig. Man gillar kanske inte alltid det man vinner, men man kan ju visa lite tacksamhet? Eller åtminstonde låtsas.
Varför ska sådana otacksamma jävlar alltid vinna? Tänk bara på alla andra som skulle uppskattat den där resan tusen gånger mer än den där sura gubben. Det här kommer förstöra min sömn hela den här veckan, jag kommer att ligga och vrida mig av ilska varje natt. Konversationen mellan vinnaren och programledaren kommer eka i mitt huvud och jag kommer skrika ur mig allt mitt hat mot vinnaren. Verkligen.

Inte för att jag har mycket till intelligens, men jag har haft just den där meningen på hjärnan hela dagen.
Nåväl. Det har varit en slapp dag. På morgonen röstade vi om klasströjan. Allt är inte bestämt till 100%, men nästan. Jag tycker det var jättebra att vi ens kunde få till en vettig röstning. Tyvärr så var ungefär hälften missnöjda med valet, men så blir det ju alltid. Jag är i alla fall nöjd med resultatet och det är ju det viktigaste eftersom att jag är den viktigaste personen i världen. Nästan.
Sedan var det idrott och skridskor. Vi gick till ishallen och det var förjävla kallt. Sedan när vi väl kom fram så visade det sig att det typ inte fanns några skridskor mellan storlekarna 37-42. Svinkul. Jag fick glida runt i några gigantiska, hårda, dåliga plastskridskor som hade storleken 43. Inte roligt. Vanligtvis är jag rätt bra på att åka skridskor, men det gick verkligen inte i de där enorma tegelstenarna. Sedan blev det att gå tillbaka till skolan. Där serverades det burgare (de får inte kallas HAMburgare eftersom att de inte har nog mängd kött i sig, hur sjukt är inte det?!) och skolans "burgare" är så sjukt överskattade. Köttet är äckligt, det finns ingen vettig sallad, dressingen är äcklig och man har något jäkla fullkornsbröd. Usch vad jag hatar dem.
Sedan hade vi engelska där vi bara fick frågor att prata om på engelska. Jag gillar att snacka engelska nu för tiden, det känns som ganska rätt. Kanske är det för att jag (stört nog) ibland tänker på engelska utan att jag tänker på det. Hm, hur blev det där? Jaja, i alla fall så innan vi fick sluta så var alla tvugna att sjunga en amerikansk klassiker, jag tog Y.M.C.A och bjöd på en liten dans också, haha. Det var gode fint.
Sedan har jag varit på förarbeviskursen för skoter. Det är inte så jobbigt som det hade kunnat vara. Det är bra. Men nu ska jag sova så jag orkar kliva upp och kolla på Mando Diao på nyhetsmorgon 9:00. Kalla mig inte besatt! Jag är bara lite.. besatt?

Jag har säkert sagt det till alla (utom min blogg), men Crystal måste vara den finaste låten jag någonsin hört. Den är så fin att jag får lust att bara lägga mig under mitt täcke och grina när jag hör den.. Haha, okej kanske inte, men den är sanslöst fin i alla fall.
Jag är i någon sorts svacka just nu, ingenting känns särskilt kul och det mesta känns ganska jobbigt. Fast Give me fire är faktiskt som en varm eld mitt i vinterkylan, den skivan är nästan det enda som håller mig varm just nu. Den här skoldagen var lång och jobbig.. Eller slutet var ganska roligt, vi lekte sardinburk. Det är ungefär som kurragömma, fast det är bara en som gömmer sig medans alla andra och när man hittar den som gömmer sig så ska man gömma sig på samma ställe.
Sedan jag kom hem har jag typ bara pluggat spanska och so, förutom min paus då jag såg Skins. Alltså jag säger bara: FUCK YOU, SPANSKA OCH SO. Egentligen gillar jag so, men just nu är det jobbigt. Vi håller på med mellankrigstiden och andra världskriget. Nästa vecka ska vi ha ett gigantiskt och svårt prov, enligt Gerda. Och om Gerda tycker att hennes andra prov är lätta i jämförelse, ja.. då är det jävligt illa. Jag lovar att vi kommer behöva skriva en hel novell om allt, herregud. Dessutom är det som att alla har väldigt höga krav på mig och när någon har höga krav på mig så måste jag typ uppfylla dem, vad det än är. Jag har i och för sig gigantiskt höga krav på mig själv också, men.. det är inte samma sak.
Problemet med mig är nog att jag tror att jag kan klara av allt, vilket jag inte kan.

Jag ligger i detta nu och lyssnar på Mando Diao's nya skiva Give me fire som trillade ner i min brevlåda idag. Jag blev så glad när jag hämtade posten att jag var tvungen att pussa på kartongen. När jag öppnade kartongen var jag tvungen att pussa lite på skivan också. Jag är bara så glad!
Jag ska vara ärlig mot er. Jag kunde inte hjälpa det, men jag var lite skeptisk till Mando's nya skiva. Jag var inte hundra procent säker på om jag skulle gilla den. Jag trodde att garagerocken och nästan hela deras själ skulle vara i princip borta. Jag skäms lite över vad jag trodde.
Nu har jag lyssnat på hela skivan och jag känner att jag bara vill hoppa av glädje! Jag älskar den! Det är samma älskvärda Mando Diao! Fast skivan är annorlunda. Den är dansant, som de själva så fint beskriver den. Den är svängig. Man vill verkligen bara dance with somebody! (Är jag inte fyndig?) Den känns också lyxigare på något sätt, vilket jag trodde skulle vara något dåligt. Men det känns fräscht, Mando Diao med en lyxig kavaj typ. Fast ändå är det rockigt, som vanligt. Och inte så jätteannorlunda som jag trodde det skulle vara. Om jag skulle sammanfatta skivan med tre ord så blir det: dansant, svängig och lyxig. Jag älskar den hur som helst!
Nu har Jonna B och Vickan hunnit vara här. Jag bakade en kladdkaka åt dem, så den åt vi. Sedan kan jag berätta att det inte blev något musikalskrivande tyvärr. Vi kom fram till att det inte var en bra idé, det blir för mycket jobb. Alla tyckte dock att det hade varit roligt. Men vi har i alla fall planerat och spelat lite låtar till det eventuella musikcaféet. Det var roligt, jag tycker om att spela med Jonna. Det känns som att vi höjer prestationerna på varandra, i alla fall jag känner det så. Vi har dessutom spelat så länge tillsammans att vi känns synkade. Även fast det var ett år sedan sist så känndes det som att det var några veckor sedan.
Efter ett tag så åkte Jonna hem, men inte Vickan. Jag lärde henne Long before rock 'n' roll och Coming home på gitarr. Det tog ett tag, men till slut lät det stundvis bra. Och till slut blev vi övertrötta och insåg att vi behövde sova, så Vickan stack hem.
Nu måste jag verkligen sova om jag ska orka spela match i morgon. Vi ska spöa Gladan. Men först: Vem har endast en älskling till alla hjärtans dag? Jag har fem och de är allt jag behöver. (Gustaf, Björn, Mats, CJ och Samuel, se bilden nedan.) Är vi inte söta?