Morning paper dirt

Den här dagen har varit en av de bättre i mitt liv, helt klart. Den började normalt, jag spelade lite gitarr och hängde här hemma, kollade regelbundet mailen för att se var min Hagström Viking (som jag för övrigt inte berättat att jag beställt) befann sig. Det verkade inte uppdateras någonting, så jag antog att den var on the road i någon postbil någonstans i Sverige. Sedan runt 17:00 kanske så bestämde jag mig för att se efter igen och då såg jag tre nya uppdateringar: "Din vara befinner sig på Coop Forum i Boden", "Sms-avisering skickad", "Din vara är uthämtad". Jag blev helt ställd, jag satt bara och stirrade på skärmen och det tog säkert 20 sekunder innan jag förstod vad detta innebar! Till slut så kopplade allting, jag förstod att min kära Hagström Viking hade anlänt till Boden och att mina föräldrar hade hämtat ut den! Jag fick fnatt och skrek rakt ut av ren jävla glädje. (Ursäkta språket.) Det är omöjligt att försöka beskriva känslan i det tillfället. Jag sprang skrattandes till telefonen och slog min mors telefon-nummer snabbare än jag någonsin gjort. Inget svar. Jag tänker att de förmodligen är och handlar. Tankarna snurrar i huvudet, är min viking som jag längtat efter i åtta månader verkligen i Boden?
Mina föräldrar tänkte vara helt onda och inte berätta för mig att de hämtat den. Mamma ringde hur som helst upp och samtalet lät ungefär såhär:

Mamma: Hej, jag såg att någon hade ringt.
Jenny: Ja, det var jag. Var är ni?! Ni har hämtat gitarren, varför ringde du inte?!?!
Mamma: ...Hur visste.. Jag menar.. Nä, vi har inte hämtat den.
Jenny: JAJA, sluta, jag har sett att ni hämtat den, det står i mailet!
Mamma: ...Ehm.. Men.. Det måste varit någon annan som hämtat ut den.
Jenny: Sluuuutaaa!!
Mamma: Vi åker till polisstationen nu, hejdå. Klick.

Efter en lång tids väntan (jag kunde verkligen inte sluta le) så kom de hem. Jag sa knappt hej, utan sprang ut till bilen och bar in den stora kartongen som låg i bilens baksäte. Lade den varsamt på golvet i hallen. Hämtade en sax. Började klippa upp alla tejpbitar som hindrade de från att öppnas. Jag kände mig som ett barn på julafton, det var helt underbart. Efter ungefär 10 sekunder så såg jag Hagströmfodralet och även Beatles-axelbandet jag beställt. Jag tog fodralet och lade det på bordet i köket. Öppnade det långsamt, där inne låg den. Jag kunde inte se den eftersom att den var inlindad i någon sorts skyddsplast, men fort var det borta. Och där var den. Jag log så att jag fick ont i käkarna, höll nästan på att börja gråta av lycka. Den var hundra gånger mer underbar än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag hade ju sett den innan, men det var något särskilt med just min.
Snabbt stämde jag den och kopplade in den i min förstärkare och började spela. Jag hade oroat mig lite över det här med att beställ den eftersom att jag inte fick provspela den innan, men vid det första ackordet jag drog så kände jag bara "den här gitarren är gjord för mig". Allt var verkligen perfekt, aldrig har det låtit så bra när jag spelat gitarr. Jag vet inte hur länge jag spelade, men jag kände mig ledsen över att behöva lämna den för att gå och äta middag.
Så, där har ni historien om när jag och min viking träffades. Jag funderar på att kalla honom Borlänge, fast jag har inte bestämt mig. Hehe, jag har i princip bara spelat på honom sedan han kom. Har även rapporterat om allt till vänner och sådär.
Jag kan nog säga det här i min blogg också, ni har säkert redan förstått det. Han mitt livs kärlek. Jag kommer aldrig någonsin att lämna honom, han är min själsfrände. Jag älskar honom.