Morning paper dirt

Alltså jag har sällan suttit och skrattat och förundrat mig över något som jag gjort den här senaste timmen. Kan ni gissa vad jag gjort? Nä, det kan ni inte. Jag har suttit och läst en dum jäkla blogg från en tjej i 13 till 15-årsåldern, om hennes otroligt intressanta högstadiedagar, hennes jättestora problem i vardagen, allt om hennes oändliga mängder kändiscrushes och så vidare. Och tjejen är JAG. Jag kom att tänka på min gamla blogg och bestämde mig att titta i den. Seriöst. Inte. Okej. Finns helt klart en anledning att ha den lösenordsskyddad och allmänt dold. Nåväl. Det var väldigt underhållande faktiskt, vore den inte allt för personlig så skulle jag dela med mig mer av den.
Sjukt ändå, jag som alltid sagt att jag inte förändrats så värst sedan högstadiet. Jag tar tillbaka allt. Okej, nä. Jag var ju fortfarande jag. Bara i en mer omogen, osäker och obstinat form. Med sämre musiksmak, klädsmak och.. smak överhuvudtaget faktiskt. Fast ja, jag var ju väldigt normal och mogen om man har högstadieelever i allmänhet i åtanke. Nåväl, en väldigt rolig sak var att jag friskade upp mitt allt för dåliga minne. Minns sommaren jag hade träning ÅTTA gånger i veckan (Med Stars, Avan och fotbollen i Sävast), tider med 7, 8 och slutligen 9F, "bandet" med Jonna, Karro, Viktor och Henke, fotbollslaget, tiden med Stars.. Minnen, minnen. Fint ändå. Älskar också hur detaljerad jag var med inläggen, som att jag verkligen trodde att någon brydde sig om vad jag och Vickan pratat om på msn samma dag eller vilka lektioner vi hade på skolan eller vad som hänt i övrigt. Haha, väldigt kul ändå. Men wierd.
Roligast är ändå vissa.. faser (kanske?) jag tydligen gick genom. Eller nä, men det verkar nästan som det.. Men nä, jag var ju alltid mig själv och gjorde som jag ville. Jag försökte aldrig vara någon annan vad jag minns. Kanske bara ville prova lite olika stilar, haha! Jag kom (tydligen) i flera underbara tappningar under dessa år! Tänker bjuda på två underbara bilder som visar detta väldigt tydligt, endast för att jag tycker det är otroligt roligt att tänka på och för att jag istället för att skämmas över mig själv tar det med en klackspark. Njut!

Exempel 1: Alternativ skitcool tjej som redigerar bilder så att de ser coola ut och försöker skriva coola sånger/dikter.
Exempel 2: En riktigt fashionabel tjej som ser mer fjortis ut och inte direkt har koll på vad som är fashionabelt och inte. (Sminkar sig dessutom riktigt fult.) Haha!

Jag är på gott humör nu för tiden, allt är så bra. Nyss var allt sämst och nu är det verkligen.. Jag vet inte, jättebra bara. Har bestämt mig att sluta oroa mig så jäkla mycket. Saker som inte ens är så bra egentligen stör mig inte. Typ matteprovet imorgon. Det löser sig, jag överraskar nog mig själv, har en förmåga att göra sådant. Tror på det!
Åh, förresten. Jag har nog aldrig skrivit om den här låten, men det är en av mina favoritlåtar verkligen. Egentligen så är den väldigt flummig, lite countryaktig och lustig. Men, texten alltså. Det är en av de bästa texter jag vet. Så jäkla bra bara, jag drömmer mig bort varenda gång och åh.. Hamnar i mitt egna lilla favorit drömställe. Går inte att beskriva, det är verkligen som en saga för mig. Som min egna favoritsaga som är otroligt vacker och mystisk. Älskar den, älskar den, älskar den. (Det är tillåtet att tycka jag är konstig.)


Misty Mountains

In a house
On an island
There's a tale that must be told
Of our mysterious Misty Mountains
Behind all the songs I wrote
Lives an old man in his shadow
And they're whistling day and night
For whatever whatever its worth for
They are whistling for you and I

On a ranch in the wildness
There's a song that must be sung
About a blindfolded angel
Who never learned the right from wrong
And though I don't know enough English
To describe it's troubled mind
But for one thing I am certain
Is that it sings for you and I

And I've tried so hard to figure him out
But I guess I'm only human
I've been watching him, drawing him
Analyzing him in every way
I could possible think of

But does not really help me
You got to sit back and enjoy
You know Ochrasy raised and betrayed him
Now he sits there all alone
With his soul and his legend and his epic melodies
They are with us when we crying
And they are with us when we bleed

Yes they are with us when we crying
And they are with us when we bleed

Första skolveckan efter lovet är avklarad. Så farligt var det faktiskt inte. Fast.. det var dock väldigt jobbigt, vi hade extremt mycket på en gång, men nu är det mesta gjort i alla fall. Eller jag behöver göra lite till under helgen, men inte så mycket och det gör mig inte så mycket heller! Jag vet inte, jag är som alltid på bra humör nu för tiden. Det är fint, jag gillare!
Imorgon blir det att sälja waffles i Avan och sedan ska jag åka iväg till Skellefteå och stötta min Kalle kanin och resten av Order of the Dragons som är med i länsfinalen av Musik direkt. Det blir nog kul faktiskt. Även fast det är i Skellefteå. Haha.

Gaaaaah, stress is my middle name!! Jag har bara stressat över saker jättelänge. Nu känns saker bättre, men jag får som inte bort stresskänslan för att jag gått runt och varit stressad över allting så länge! Redan innan lovet typ. Idag har jag haft nuko-prov, nästa vecka har vi matte och nk-prov, sedan ska en novell in om någon vecka och så ska jag hinna läsa en jäkla bok. Plus en massa annat, i musikväg och så vidare. Men nu känns allt bättre, som sagt. Herregud, jag klarar det.
Av någon anledning så stressar jag alltid upp mig över saker och så visar det sig att jag klarar det galant. Det vetta katten hur det går till, men jag är tacksam över det.
Förutom stressen så är allt fint och bra. Jag mår finemang och det kändes inte alltför jobbigt att börja skolan igen och.. ja.. Nä, alltså jag är bara jävligt glad! Saker känns kul! För det mesta. Alltså.. ALLT är ju inte kul, men så är det väl aldrig? Hehe. Nåväl.
Idag har jag haft gitarrlektion (det gick rätt bra), räddat Claras nycklar från botten av ett jäkla piano (big McGuyver-moment!), jobbat lite matte (tråkigt), gjort nuko-provet (lätt!) och gjort ett engelskaprov (oförberett!). Då vet ni. Hej!

Long time no see. Jag antar att ni har saknat mig. Jag har inte saknat er. Mitt ego har uppenbarligen växt en del sedan sist jag skrev, haha.
Nämen. Idag har jag faktiskt varit så grym att jag tagit ut ackorden och texten (!) till en låt. Inte vilken låt som helst heller, utan Carl Noréns fina Rain 'til it rusts. Så nu kan jag spela och sjunga den, det är kul. Jag älskar den verkligen. Jag tänkte precis börja göra detsamma med The loon and the loner, men min familj började se hockey. Ingen bra idé alltså, jag gör det nog en annan gång. Fast jag vill.. Så jag ska försöka. Förutom att jag tagit ut ackord så har den inte varit en speciellt produktiv dag. Men det gör inget. Imorrn är det match. Då jäklar.
Jag är fan glad förresten. Det är awesome!


And oh, I'm done with the healing.