Morning paper dirt

Två inlägg på samma dag. Ja, ni kan ju själva dra slutsatser över hur mycket jag har att göra ibland. Men jag kom precis hem från plannja och jag vill inte sova. Plannja gjorde mig besviken, förresten. De spelade kasst och förlorade, de jävlarna.
Nåväl, jag känner mig i alla fall extremt bekväm. Jag är allmänt nöjd bara. Det kan vara för att jag bytt om till mjukiskläder, tvättat bort sminket, borstat tänderna och fixat mig en ansiktsmask. Allt känns bara bra när man gjort sig redo för sängen. När man känner att man inte behöver göra just någonting innan man får sova, det måste vara en av de bästa känslorna som finns. Och att sova, det måste ju vara det skönaste som finns. Jag skulle nog ha sovit bort mitt liv ifall det inte hade varit så att.. ja.. att det är bra att vara vaken ibland.
Förresten, varför känner man sig alltid mest bekväm när man ser förjävlig ut? Det är så opraktiskt! Tänk vad bra det hade varit om det hade varit skönare att ha på sig ett par jeans och en fin tröja istället för mjukisbyxor och en gigantisk t-shirt. Tänk om det hade varit skönare att ha på sig smink än att vara utan.. Nä, världen är opraktisk och ologisk. Den hade varit så mycket bättre om jag fick bestämma.

Först var det no, sedan idrott, sist var engelskan. Lunchen där mellan idrotten och engelskan är knappt värd att nämnas eftersom att det var den vidrigaste maträtten som finns: leveräckelbiffar. Det är verkligen det äckligaste som finns. Nåväl, jag mötte upp Vickan i Boden och sedan köpte vi ballerina som vi åt på bussen hem, haha. Det känndes som en picknick.  Sedan gick vi hem till henne och gormade. Till slut så såg vi Bolt. Den var ganska bra, men den hade kunnat få vara lite roligare. Fast den fick mitt ishjärta att smälta lite, den var gullig.
Jaja, om en kvart så hämtar Vickan och hennes familj upp mig och kör oss till pontushallen där en plannjamatch ska spelas. Det ska bli roligt för det var länge sedan. Jag hoppas att Larsson och Ryan inte gör mig besviken som sist. Jag tror de förlorade sist jag såg dem i alla fall.. Nåväl.
Helgen blir rolig! Imorrn blir det Kusån med tjejerna i klassen. Jag vet, jag vet. Kusån av alla ställen! (Inget illa menat, Kusån, men.. det är.. litet.) Det ska hur som helst bli roligt även fast vi är i Kusån, vi har aldrig gjort något allihopa tillsammans. Sedan blir det Kåbdalis med Vickan på söndag. Wie! NEJ, det ligger en fluga på ena sidan av mitt rum!! Åh.. jag kommer sakna den halvan. Jaja, nu ska jag gå, så att jag inte missar min skjuts.

En väldigt passande rubrik för dagen.. Eller ja, den är egentligen väldigt passande för min tillvaro i allmänhet just nu. Det känns som att jag bara försöker förstå en massa saker som inte går att förstå hela tiden. Ovanligt? Nja. Det kanske är det bara jag som är trög, jag vet inte. Det skulle förklara en massa saker.
Hur som helst! Jag håller på att plugga SO igen, det är jobbigt. Det känns som att jag kan allt ganska bra, men jag lovar att mitt hjärnkontor kommer att gå i konkurs under provet. Det känns inte så bra. Tänk så skönt det hade varit om andra världskriget aldrig hade hänt, så jag slapp lära mig saker om det. Nog för att jag tycker det är intressant, men det känns inte så roligt att behöva tokplugga till provet vi ska ha bara.
Jag är lite allmänt less just nu, som ni kanske märkt. Men snart blir det roligare tider! För snart blir det Kåbdalis med Vickan, sedan -30 grader och Sugarplum fucking Fairy med Vickan och Jonna och sedan så är det snart Göteborg med basketlaget!! Nästan snart i alla fall. Men jag längtar till Sugarplum Fairy jättemycket! Det ska bli roligt att se Viktor, Carl, David, Kristian och Jonas igen. Jag har saknat dem sedan november. Jag hoppas att de smugglar med Gustaf också, det hade varit perfekt. Eller nej, perfekt hade det varit ifall de smugglade med hela Mando Diao och sedan haft en spelning i mitt rum tillsammans med dem. Eller utan dem, det hade också funkat. Eller bara Mando, det hade också gått bra.. Eller bara Norénarna.. Eller alla andra.. Alltså jag skulle verkligen kunna fortsätta hur länge som helst, därför sätter jag punkt på detta inlägg här.

Idag så började dagen ganska kasst med träslöjd. Jag tycker verkligen inte om slöjd, mina händer är bara inte gjorda för att skapa saker. Förutom musik och möjligen bilder.. och typ.. mål i basket? Jag var i alla fall glad resten av dagen, vilket är sällsynt nu för tiden. Haha, skitsamma. Sedan var det i alla fall engelska och helt plötsligt hade hela dagen passerat tyckte jag. Vi hann ha SO, matte och NO utan att jag knappt märkte det.
 Det var roligast på NO:n då vi gick ut på en promenad. Under hela promenaden blev jag (och Ellen) ganska snöiga på grund av vissa personer (!!). Vi gick till i alla fall till viadukten och så blev jag först nerputtad längs en brant stig, då blev jag arg. Eller jag blev inte alls så arg, eftersom att jag tyckte det var rätt roligt. Men mina ben är typ fortfarande kalla, haha. Sedan så klättrade vi upp igen och då så blev jag lite nerdragen. Sedan blev jag upplyft och klarade mig undan en snömisshandling från två krafter, det tycker jag var ganska bra gjort. Sedan bar det av hemmåt och sedan till skoterprovet.
Jag kom ganska nyss hem därifrån och jag failade...... på en fråga! Så jag hade alla rätt, utom ett. Oj, värsta rimmet! Men det är skönt att skoterkursen är klar, för snart blir det hur mycket skoter som helst utan att min mor kan stoppa mig!! Wiiiie!
Nä, nu ska jag nog sluta upp med det här inlägget. Det blev jobbigt, men det är för att jag är så glad. Jag kom förresten på mig själv med att sitta och le som ett fån på bussen hem. Pinsamt, jag hoppas ingen såg det.
Nu fick jag ett mail.. Hehe, jag måste bara säga att det alltid är lika trevligt att läsa texten på den där rutan som ploppar upp när det står "Mando Diao har skickat ett mail."

Jag blir bara så förbannad på folk ibland. Jag gick förbi tv:n och mamma såg bingolotto. Någon snubbe vann världens lyxresa till Grekland, de visade en liten filmsnutt från hotellet och allt såg toppen ut. Programledaren säger då något sånt här till vinnaren: "Oj, så skönt ni kommer ha det! Gillar du att fara utomlands?" Helt obrydd verkar då denna människa om att han faktiskt vunnit och svarar bara "Nej" med ett otrevligt tonfall. Sedan säger han inget mer och programledaren önskar honom glatt grattis i alla fall.
Kanske är det bara jag, men jag skulle nog blivit glad bara jag vunnit vad som helst av värde! Eller kanske inte, men jag skulle i alla fall varit trevlig. Man gillar kanske inte alltid det man vinner, men man kan ju visa lite tacksamhet? Eller åtminstonde låtsas.
Varför ska sådana otacksamma jävlar alltid vinna? Tänk bara på alla andra som skulle uppskattat den där resan tusen gånger mer än den där sura gubben. Det här kommer förstöra min sömn hela den här veckan, jag kommer att ligga och vrida mig av ilska varje natt. Konversationen mellan vinnaren och programledaren kommer eka i mitt huvud och jag kommer skrika ur mig allt mitt hat mot vinnaren. Verkligen.

Inte för att jag har mycket till intelligens, men jag har haft just den där meningen på hjärnan hela dagen.
Nåväl. Det har varit en slapp dag. På morgonen röstade vi om klasströjan. Allt är inte bestämt till 100%, men nästan. Jag tycker det var jättebra att vi ens kunde få till en vettig röstning. Tyvärr så var ungefär hälften missnöjda med valet, men så blir det ju alltid. Jag är i alla fall nöjd med resultatet och det är ju det viktigaste eftersom att jag är den viktigaste personen i världen. Nästan.
Sedan var det idrott och skridskor. Vi gick till ishallen och det var förjävla kallt. Sedan när vi väl kom fram så visade det sig att det typ inte fanns några skridskor mellan storlekarna 37-42. Svinkul. Jag fick glida runt i några gigantiska, hårda, dåliga plastskridskor som hade storleken 43. Inte roligt. Vanligtvis är jag rätt bra på att åka skridskor, men det gick verkligen inte i de där enorma tegelstenarna. Sedan blev det att gå tillbaka till skolan. Där serverades det burgare (de får inte kallas HAMburgare eftersom att de inte har nog mängd kött i sig, hur sjukt är inte det?!) och skolans "burgare" är så sjukt överskattade. Köttet är äckligt, det finns ingen vettig sallad, dressingen är äcklig och man har något jäkla fullkornsbröd. Usch vad jag hatar dem.
Sedan hade vi engelska där vi bara fick frågor att prata om på engelska. Jag gillar att snacka engelska nu för tiden, det känns som ganska rätt. Kanske är det för att jag (stört nog) ibland tänker på engelska utan att jag tänker på det. Hm, hur blev det där? Jaja, i alla fall så innan vi fick sluta så var alla tvugna att sjunga en amerikansk klassiker, jag tog Y.M.C.A och bjöd på en liten dans också, haha. Det var gode fint.
Sedan har jag varit på förarbeviskursen för skoter. Det är inte så jobbigt som det hade kunnat vara. Det är bra. Men nu ska jag sova så jag orkar kliva upp och kolla på Mando Diao på nyhetsmorgon 9:00. Kalla mig inte besatt! Jag är bara lite.. besatt?

Jag har säkert sagt det till alla (utom min blogg), men Crystal måste vara den finaste låten jag någonsin hört. Den är så fin att jag får lust att bara lägga mig under mitt täcke och grina när jag hör den.. Haha, okej kanske inte, men den är sanslöst fin i alla fall.
Jag är i någon sorts svacka just nu, ingenting känns särskilt kul och det mesta känns ganska jobbigt. Fast Give me fire är faktiskt som en varm eld mitt i vinterkylan, den skivan är nästan det enda som håller mig varm just nu. Den här skoldagen var lång och jobbig.. Eller slutet var ganska roligt, vi lekte sardinburk. Det är ungefär som kurragömma, fast det är bara en som gömmer sig medans alla andra och när man hittar den som gömmer sig så ska man gömma sig på samma ställe.
Sedan jag kom hem har jag typ bara pluggat spanska och so, förutom min paus då jag såg Skins. Alltså jag säger bara: FUCK YOU, SPANSKA OCH SO. Egentligen gillar jag so, men just nu är det jobbigt. Vi håller på med mellankrigstiden och andra världskriget. Nästa vecka ska vi ha ett gigantiskt och svårt prov, enligt Gerda. Och om Gerda tycker att hennes andra prov är lätta i jämförelse, ja.. då är det jävligt illa. Jag lovar att vi kommer behöva skriva en hel novell om allt, herregud. Dessutom är det som att alla har väldigt höga krav på mig och när någon har höga krav på mig så måste jag typ uppfylla dem, vad det än är. Jag har i och för sig gigantiskt höga krav på mig själv också, men.. det är inte samma sak.
Problemet med mig är nog att jag tror att jag kan klara av allt, vilket jag inte kan.

Jag ligger i detta nu och lyssnar på Mando Diao's nya skiva Give me fire som trillade ner i min brevlåda idag. Jag blev så glad när jag hämtade posten att jag var tvungen att pussa på kartongen. När jag öppnade kartongen var jag tvungen att pussa lite på skivan också. Jag är bara så glad!
Jag ska vara ärlig mot er. Jag kunde inte hjälpa det, men jag var lite skeptisk till Mando's nya skiva. Jag var inte hundra procent säker på om jag skulle gilla den. Jag trodde att garagerocken och nästan hela deras själ skulle vara i princip borta. Jag skäms lite över vad jag trodde.
Nu har jag lyssnat på hela skivan och jag känner att jag bara vill hoppa av glädje! Jag älskar den! Det är samma älskvärda Mando Diao! Fast skivan är annorlunda. Den är dansant, som de själva så fint beskriver den. Den är svängig. Man vill verkligen bara dance with somebody! (Är jag inte fyndig?) Den känns också lyxigare på något sätt, vilket jag trodde skulle vara något dåligt. Men det känns fräscht, Mando Diao med en lyxig kavaj typ. Fast ändå är det rockigt, som vanligt. Och inte så jätteannorlunda som jag trodde det skulle vara. Om jag skulle sammanfatta skivan med tre ord så blir det: dansant, svängig och lyxig. Jag älskar den hur som helst!
Nu har Jonna B och Vickan hunnit vara här. Jag bakade en kladdkaka åt dem, så den åt vi. Sedan kan jag berätta att det inte blev något musikalskrivande tyvärr. Vi kom fram till att det inte var en bra idé, det blir för mycket jobb. Alla tyckte dock att det hade varit roligt. Men vi har i alla fall planerat och spelat lite låtar till det eventuella musikcaféet. Det var roligt, jag tycker om att spela med Jonna. Det känns som att vi höjer prestationerna på varandra, i alla fall jag känner det så. Vi har dessutom spelat så länge tillsammans att vi känns synkade. Även fast det var ett år sedan sist så känndes det som att det var några veckor sedan.
Efter ett tag så åkte Jonna hem, men inte Vickan. Jag lärde henne Long before rock 'n' roll och Coming home på gitarr. Det tog ett tag, men till slut lät det stundvis bra. Och till slut blev vi övertrötta och insåg att vi behövde sova, så Vickan stack hem.
Nu måste jag verkligen sova om jag ska orka spela match i morgon. Vi ska spöa Gladan. Men först: Vem har endast en älskling till alla hjärtans dag? Jag har fem och de är allt jag behöver. (Gustaf, Björn, Mats, CJ och Samuel, se bilden nedan.) Är vi inte söta?

Det är konstigt hur man kan älska och hata någonting på samma gång. Det säger ju emot sig självt och det är ju bara så sjukt ologiskt. Det är ologiskt precis överallt!
Just nu så hatar jag tanken av snö. Det kan vara för att jag skottade gården idag, men ändå. Jag hatar just nu tanken av att det snöar, är kallt och mörkt därute. Jag hatar att det inte är vår och värme och jag hatar att det kommer finnas snö därute i några månader till. Samtidigt som jag nästan får aggresiva utbrott på grund av det så känner att jag egentligen älskar vintern. Och snön. Jag tycker det är mysigt att promenera till bussen medans det faller snöflingor stora som tennisbollar. Jag gillar när det är så kallt att mina andetag blir små rökmoln som flyger iväg i luften och när mitt hår blir vitt av frost. Jag älskar att åka skoter, slalom och vara med i snöbollskrig. Jag kom just precis fram till att jag innerst inne älskar snön, men man kan bli lite less på det. Precis som det är med.. ja, typ allting.
Idag hade vi nationella i svenska igen. Det gick okej. Jag skrev en novell och jag blev ganska nöjd med den. Den blev ganska spännande (enligt mig själv) och hade ett listigt slut. Sedan vet jag inte riktigt hur välskriven den är. Hehe.
Mina basketskor gick sönder idag, jag behöver helt klart ett par nya. Jag tror jag har haft dem i tre år, helt seriöst. Galet.

Redan från morgonen när jag gick till bussen så visste jag att det skulle bli en bra dag idag. Jag riktigt kände braheten stråla runt inom mig även fast det var kallt som "i en jävla isbjörns rövhål", för att citera Johan Glans. Himlen var hur som helst blå och fin, vilket är extremt ovanligt under mina busspromenader. Dessutom pryddes den av några fina rosa och guldiga moln. Som om inte det var nog bra, så var det också den första morgonen på länge som jag slapp precis allt vad stress heter. På grund av att vi hade nationella prov i svenska och att jag absolut inte tänkt missa bussen så ställde jag klockan en kvart tidigare, vilket var precis vad jag behövde. Jag kunde äta frukost, duscha och göra mig i ordning i precis det tempo jag ville och ändå var jag klar fem minuter innan jag behövde gå. Det var helt perfekt.
Provet var i läsförståelse och jag tyckte det var ganska lätt. Temat var nattliv. Det fula var att jag fick värsta skrivkrampen efter typ 40 minuter så jag fick börja skriva löst och sakta ett tag. Skrivtiden var 80 minuter och jag var klar precis när tiden gick ut.  Det kändes som att det gick riktigt bra, vilket var skönt. Efter provet så fick vi en 1,5 timmes lunch och sedan hade vi SO. Jag blev extremt trött under SO:n, det var som att all min kraft hade gått åt att skriva provet. Sedan var det matte och NO. Jag var rejält svammlig resten av dagen, speciellt eftersom att vissa personer  får mig okoncentrerad, svammlig och skrattig hela tiden. På NO:n gick vi i alla fall ut och lekte, så min övertrötthet kom väl till pass. Vi lekte under hökens vingar, pepparkakskull och ett två tre ost. Det var roligt. Fast klantig som jag är så ramlade jag och slog mig under pepparkakskullen. Nu har jag ont i mitt lår. Men det var inte mitt fel att det låg världens isfläck där jag sprang!
Okej, det här blev verkligen ett svintråkigt inlägg om min meningslösa men braiga dag.. Men jag måste bara berätta typ det roligaste under hela dagen innan jag avslutar inlägget.
 Efter nationella så satt vi tjejer i klassen och pratade om provet. I provet så var en fråga ungefär såhär: "Varför använde Rahim ordet jan när han tilltalade Amir?" I texten framgick det väldigt tydligt att jan var ett utländskt tilltalssätt som de använde och det var som kärleksfullt, som typ "vännen" ungefär tror jag. Såhär lät det roliga i alla fall:

Jag: "Hahaha, jag undrar om det var någon i hela Sverige som var så dum att den skrev 'för att han hette Jan' på  frågan om varför Rahim använde ordet jan."
Alla: "Hahahahah."
Viktoria: "Jag skrev så....."

Extremt roligt, men jag fick lite dåligt samvete, haha!

Äntligen säger ni, äntligen säger jag. Vad är det som är så efterlängtat då? Jo, jag har en ny blogg. Jag har ju faktiskt bloggat väldigt länge, men jag har aldrig gett ut adressen till någon. Ja, förutom Jonna och Vickan då. Dessutom var min gamla blogg lösenordsskyddad på grund av att jag hela tiden skrev en massa supehemliga hemligheter i den. I den här bloggen kan ni alltså inte förvänta er några hemligheter, tyvärr.
En annan orsak till att jag skaffade en ny blogg var att jag blev så förbannat irriterad på namet. Det var nästan i stil med namnen man hade till sin Lunarstorm för hundra år sedan. Till en cool person behövs ett coolt namn. Alltså blev det Morning paper dirt. Det bara skriker ut coolhet.
Okej, kanske inte. Men det är hur som helst en riktigt bra låt och ett passande namn till min blogg. Designen är ganska lik min förra, men jag har några små justeringar jag ska göra innan jag tillkännager min nya fina blogg. Jag ska först försöka få bort det fula sträcket som korsar min profilbild och sedan fixa lite småsaker så kommer den bli helt perfekt. Det är nästan så att jag blir tårögd.