Rösta på min jävla klänning, tack.

Mina designade klänning på NELLY.COM
Mina designade klänning på NELLY.COM

Hjälp mig att vinna, rösta på min klänning här!


Perspektiv

Det är en turbulent tid just nu, det kan man lugnt säga. Slut på skolan bland annat. Det är sjukt att tänka på all jävla stress den orsakat mig. Ändå kommer jag sakna det lite. Till hösten börjar mitt tredje och sista år på gymnasiet och jag tänker göra det till det bästa, det är ett löfte till mig och min klass.

Ett annat löfte till mig själv och alla mina närmaste är att jag, vad som än kommer hända nu, ska göra mitt bästa för att vara en positiv människa. Kämpa för saker jag vill ha och göra mitt bästa hur det än går. För det är en sådan person jag alltid försökt vara och det får jag inte glömma. Detta låter väl rätt töntigt, men det är en viktig note to self. Hoppas alla får jävligt en bra sommar i alla fall!


Femte försöket var hemskt

Allt går att laga en gång, två, tre 
Kanske fyra men fem, där går gränsen 
Allting är trasigt, sprängt, och flisen ligger i drivor 
Jag plockar upp det och sätter ihop det till nånting nytt
Det ser sjukt ut. Men det är det bästa som jag har 
Som ett efterlängtat mongobarn


Sometimes love just is not enough

Grinar lite, åh. Gillar detta mycket. Mys.

I've got a bird in my ear

Nu är det illa. Riktigt riktigt riktigt illa. Jag är tokigt shoppingsugen och jag håller på att spara pengar. För dessa pengar ska jag köpa en massa fina saker i Stockholm.. Men jag vill ju ha fina saker nu! Fastnade i smyckesträsket och nu är jag även sugen på att göra fler hål i öronen.
Jag är förmodligen sen med detta, men jag hittade i alla fall en sida med otroligt fina smycken - http://www.itemsbyjohanna.se. Blir så inspirerad, åh. Kanske ändå måste klicka hem lite/något av detta.



Hail the sunny days

Jag är pepp och less på samma gång. Hur går det till? Tja.. Jag vet inte riktigt. Skolan kändes hemsk och ond för någon dag sedan, men nu känns det lite lättare. Har inte så mycket kvar i matten, några grejer blev framflyttade och det var underbart. Så det ska jag nog klara, fastän vissa ämnen har fått lida lite nu i början, hehe. En till grej som är bra! Körkort känns nu inte overkligt..! Eller jo, det gör det. Men inte fullt lika overkligt. Nu är det inte så länge kvar! Jag är nöjd och glad över att jag började i tid, skulle ha velat vara ännu snabbare men jag är nöjd med mig själv ändå.
Något jag inte är nöjd över är att jag är så förbannat blek. Jag brukar väl inte klaga så mycket över mig själv, men just nu känner jag mig så otroligt jävla grå, ful och trist. Jag hatar att vara torr och blek och jag hatar att känna mig allmänt äcklig. För det gör jag på vintern. Det blev lite bättre med lessheten över mig själv när jag skaffade lugg, men nu är jag less på den. Jag vill dra världens jävla make over, men jag är nog för feg. Vet inte.. Jag vill i alla fall helst vara brun och blond, då känner jag mig som snyggast. När huden och håret mår bra, då mår jag också bra. En utomlandsresa skulle sitta fint. En billig sista-minuten i vår med något fint sällskap, ja tack.
En 16-årig nöjd Jenny på Gran Canaria.
Åh, bruna, fina, blonda, långhåriga Jenny.. Jag saknar dig.

That's how I walk

Nu har det hänt en massa! Eller? Nytt år! Känns ändå rätt bra. Sedan har jag och Kalle nu "kilat stadigt" (haha, det låter så mobbat) ett år nu. Eller ja, ett år och fem dagar minsann! Och snart är jag snart 18. Detta med blandade känslor. Just att bli 18 ska ju bli roligt eftersom att jag får gå ut och ta körkort och sådär. Det blir fint. Men jag tycker inte om att fylla år av många anledningar. Till exempel att jag är (lagomt) barnslig och att jag har Peter Pan-syndromet - jag vill inte växa upp och bli äldre. Älskar ungdomens naivitet (haha?), det passar mig bra.
Jag gillar inte heller att ta emot presenter. Jag ska understryka att jag gillar att få presenter, men inte just när du ska öppna dem och allt handlar om dig. Alla tänker samma sak: "Undrar ifall hon verkligen gillar det". Allt man säger låter ansträngt, som att man egentligen inte gillar det man får, även fast man gör det. Och ibland är ju fallet så att man faktiskt får ett halsband eller en tröja som bara inte gillar. Men då är det ändå bara att le och säga "Oj, vad fin! Tack så jättemycket!" Åh, nej. Är det något jag får ångest av så är det paketöppning. Min släkt har redan firat mig och jag blev jätteglad på riktigt av alla presenter verkligen. Öppningen var jobbig, men nu är det värsta över, haha!
För övrigt är jag riktigt irriterad. Sämst dag, sämsta matchen åh. Bajs. Någon (mamma) snarkar så det skakar i väggarna. Jag HATAR när folk snarkar, särskilt när jag ska sova. Usch. Däremot så har jag aldrig stört mig när Kalle snarkar, det tycker jag tydligen bara är mysigt. Helt sjukt det där egentligen. Överväger tillochmed att gå ner och ställa till med en massa oväsen så att hon vaknar. ANGRY FACE! Haha. Bajs. Jag kan inte blogga, jag vet inte varför jag gör det. Eller jo, jag gillar att skriva av mig. Och det är ju typ ändå ingen som läser. Bajs, bajs, bajs, bajs, bajs. Hej.

Fan

Jag bryr mig för mycket. Jag önskar jag kunde bry mig mindre. Jag önskar jag kunde bry mig mindre om sådant jag verkligen bryr mig om. Grejen är att jag inte vill bry mig mindre, för det är sådan jag är, jag bryr mig. Jag tar tid till saker, jag ställer upp och fixar för saker jag bryr mig om. Sedan när det behövs är jag en mästare på att låtsas jag inte bryr mig så mycket. Som när man är besviken. "Det gör inget" är så jävla lätt att säga istället för att ta upp alla de hundra anledningarna till varför det gör något. Jag kallar mig okomplicerad.

Att vara okomplicerad är väldigt destruktivt, I tell you.

Här vill jag skriva en massa fula ord såsom könsord och svordomar för att få utlopp på min bitterness, men nej. Jag ska prova något nytt. Atombomb, misshandel, svält, späbarnsdöd, oljeutsläpp, vanlig död, kärnkraft, våldtäkt, miljökatastrof, djurplågeri och massmord. Det känns nästan lite bättre.. Men jag vill ha en kram.

Oh my love

Oh my love, oh my love
It happens every third year
that I find someone to love like you,
oh yes like you
But I know it won´t work out well
How do I know?
I just know.

Oh my love, oh my love, oh my love
It happens everytime I call you my love,
you say "please don´t call me that"
But why shouldn´t I,
when I know that it will be another three years
before I can say it and mean it again.

Laakso – Oh My Love

2008-11-01 - MARKUS KRUNEGåRD från Idun / Popup
Du är äckligt bra. Jag vill se dig igen.

And if all of our days are numbered, then why do I keep counting?

Jag älskar att känna sig allmänt omotiverad och stressa sönder redan när man slår upp ögonen på morgonen. Jag älskar när jag har för mycket att göra så att allt blir sådär halvdant gjort. Jag älskar besvikelsen över mig själv när det blir så. Jag älskar att ligga och gruva mig på kvällen och vara kluven till precis allt. Jag älskar min lilla höst/vinterdepression som växt sig fram. Fast nä, jag överdriver. Är bara lite less nu, det går över och allt löser sig förr eller senare.
Men jag vill verkligen ha höstlov, sedan jullov. Vill även ha pengar och fritid. Vilket jag förmodligen kommer sakna ett bra tag nu, askul! Nä, nu ska jag skärpa mig med gnällandet. Det finns ju faktiskt saker jag ser fram emot på riktigt, det ska jag minsann nämna! Till exempel sångkvällen på torsdag. Jag och Viktoria ska äga, bara allt sitter tills dess. Vilket det ska. Det blir förhoppningsvis kul. Det blir fint.

Your hand in mine

Äntligen helg. Äntligen vila, andas och vara. Ett veckoslut har sällan varit mer efterlängtat.
Något annat som sällan varit mer efterlängtat är min bubbe som är i New York. Fast han kommer ju hem snart, så jag hoppas bara de har det roligt de resterande dagarna. Eller.. jag saknar honom lite kanske ändå. Haha.
Även the Victorinator (kom på ett nytt smeknamn, Vickan!) är borta med Lina i Tysklandet. Alla (nästan) har alltså lämnat mig att ruttna i gråa Sverige. Usch. Nä. Men jag hade gärna varit i New York. Eller typ varsomhelst som inte är här. Hade ju inte direkt klagat om det varsomhelstet var på någon strand med ett turkost hav på en solstol. Heh.
Jag är så mobbad. Jag kommer på mig själv vid olika tidpunkter av dagen att fundera på vad Vickan och Lina pysslar med borta i Tyskland. Även att räkna sex timmar bakåt i tiden för att försöka lista ut vad min karl, hans systrar och deras mor gör. Mobbad, som sagt. Jag vet. Men jag gillare.
Puss!






Fiiiiiiiiiiiin bästsötbubbegossinossifinfinkaninsockerungesötnossockernötpluttenutt! Haha.


Natt efter natt, efter natt, efter natt, efter natt väcks jag av gamla skratt

Markus Krunegård – Natt efter natt
Det är en sådan där jäkla depplåt. En som jag aldrig kommer bli less på (förhoppningsvis). Nämen, det är bara en sådan där låt som man alltid kan lyssna på när man bara känner lite sisådär. Känns bättre sen, jag gillart. Det är texten som gör det, så klockren. Ibland känns det exakt som han säger, Krunegård.



Ångesten, gamla vän, kom och sitt här på axeln så rider vi ut natten.

The end of an era

Det var inte världens bästa dag idag kanske. Sovsvårigheterna jag haft under de senaste nätterna gör mig under dagarna till en otålig, surare och allmänt dovare Jenny. Inte för att skolan är så jobbig just nu, men jag blir ändå less och vill oftast åka hem och lägga mig i sängen.
Åkte till den första inomhusträningen för säsongen som visade sig bli vårat lags sista. Sedan hälften av alla försvunnit av diverse anledningar så har det väl känts lite hopplöst ibland, men jag har som ändå någonstans alltid tänkt att vi skulle lyckas få ihop det. Men icket.
Lägger nog skorna på hyllan nu ett tag och ser hur det känns. Tror inte jag vill vara i ett annat basketlag heller, men vi får se. Kanske, kanske. Basket känns ju fortfarande som någonting jag vill göra. Tror jag. Jag ska fundera. Men det här kommer ändå alltid vara det bästa lag jag någonsin spelat med, underbara ledare, medspelare och framför allt - vänner. Maawh, blev lite sentimental såhär under småtimmarna.


(Har ingen bättre bild, några saknas men you get the point.)


To be alone with you

Jag är glad att jag har dig.
Tönt..


I don't want to know, I don't want to know, tell me, tell me, tell me!

Söndag. Jag hatar söndagar. Det är inte bara för att helgen är slut, det är mest tanken av att börja veckan och morgondagen med spanska som stör mig. Ifall jag hade haft en annan lektion på morgonen så hade jag inte hatat det så mycket.. Varför i helvete valde jag spanska? Det är så förbannat trist. Just ja: meritpoäng.
Det är även slutet på ett långt och fint lov, hemskt att det gick så snabbt. Jag hade gärna skippat skolan en vecka till. Som vanligt så önskar jag att jag gjort mer saker som jag egentligen behövt göra, men jag är som ändå glad över att jag har kunnat ta det lugnt och ha ett trevligt lov istället. Den kommande veckan lär dock bli stressig, men skitsamma. Jag överlever. Det är snart sommarlov.. och den här sommaren ska bli awesome.




The Luckiest




What if I'd been born fifty years before you
In a house on a street where you lived?
Maybe I'd be outside as you passed on your bike
Would I know?



Underbar låt.

Can you hear me when I walk away? You didn't hear me when I tried to stay.


Long Beach

I cover myself in water
the pearls are good for me
staying resting on the seaside, resting
the air is good to breathe
clear sky, clear from trouble
this day's meant for me
this day's mine without worries





I know I don't deserve it.

Bra låt.





But what's so this I see?
Yeah you're leaving right beside me,
And I miss you, and I need you, I do.

Allt gör mindre ont sen

Allt gör mindre ont sen.
Inget är värre än första gången.
Tror du på det där själv,
att hjärtat lär sig av erfarenheter?




Tidigare inlägg
RSS 2.0