Ensam är stark, vilket jävla skitsnack
Det är konstigt hur man kan älska och hata någonting på samma gång. Det säger ju emot sig självt och det är ju bara så sjukt ologiskt. Det är ologiskt precis överallt!
Just nu så hatar jag tanken av snö. Det kan vara för att jag skottade gården idag, men ändå. Jag hatar just nu tanken av att det snöar, är kallt och mörkt därute. Jag hatar att det inte är vår och värme och jag hatar att det kommer finnas snö därute i några månader till. Samtidigt som jag nästan får aggresiva utbrott på grund av det så känner att jag egentligen älskar vintern. Och snön. Jag tycker det är mysigt att promenera till bussen medans det faller snöflingor stora som tennisbollar. Jag gillar när det är så kallt att mina andetag blir små rökmoln som flyger iväg i luften och när mitt hår blir vitt av frost. Jag älskar att åka skoter, slalom och vara med i snöbollskrig. Jag kom just precis fram till att jag innerst inne älskar snön, men man kan bli lite less på det. Precis som det är med.. ja, typ allting.
Idag hade vi nationella i svenska igen. Det gick okej. Jag skrev en novell och jag blev ganska nöjd med den. Den blev ganska spännande (enligt mig själv) och hade ett listigt slut. Sedan vet jag inte riktigt hur välskriven den är. Hehe.
Mina basketskor gick sönder idag, jag behöver helt klart ett par nya. Jag tror jag har haft dem i tre år, helt seriöst. Galet.
jenny!! det gick mer än "okej" för dig på novellen xD
iaf det lilla vi fick höra om den :P