Morning paper dirt

Jag höll på att börja skriva ett gnälligt inlägg. Jag har en sådan lust att bara klaga på alla de saker som gör mig arg eller irriterad för tillfället. Det känns som att dessa saker just nu håller på att långsamt gnaga sönder mig mig inifrån. Men tänker jag klaga? Nej. Jag kanske bör ta och tillägga att jag (som vanligt) överdriver en smula. Ingenting gnagar upp mig inifrån, men jag känner mig bara så sjukt irriterad. Hemskt jobbigt är det.. Tänk så lätt det hade varit om man slapp känna sådana saker som jobbighet. Det hade varit rätt bra ifall alla människor vore helt plana utan känslor, tankar, åsikter och så vidare. Nä, nu ska jag sluta vara emo. Egentligen är jag mest arg på att man själv måste ta tag i och fixa saker man vill ha/åstadkomma. Med andra ord: jag är lat. Och lite feg kanske, jag vet inte.