ONE BLOOD, ONE HEART, ONE SOUL
Det här inlägget kommer att vara helt tillägnat mitt underbara lag - Avan DU18. Jag är inte bra på sådant här, men jag ska försöka skriva något hyfsat bra i alla fall.
Jag har precis kommit hem och duschat efter seriefinalen. Vi förlorade. Det känns såklart lite surt, men jag känner mig så jävla nöjd ändå. Vi gjorde en riktigt bra match och det var ju så nära att vi vann! Jag riktigt kände lukten av guld där ett tag. Hm, kanske var det svett, men ni fattar. Jag ids inte berätta om matchen i detalj, men vi låg under hela matchen. Vi jagade och slet hela matchen och vi var väldigt nära att gå om. Vi spelade mycket bra i alla fall.
Jag vet att det var några som var missnöjda, men det är ju bara så att ibland spelar man mindre bra och ibland spelar man bättre. Det är bara att komma igen! Jag hoppas att alla kan vara nöjda med säsongen i alla fall, för det är jag. Det här kommer att låta töntigt, men jag är så himla stolt över oss! Vi har blivit så bra! Vi hade faktiskt inte kunnat göra en såhär bra match för ett år sedan. Vi har inte bara utvecklats som ett lag, vi har även många individer som utvecklats. Alla har blivit bättre på att våga och på att ta för sig mer. Extremt roligt tycker jag!
Jag vet inte riktigt vad tusan jag skulle göra ifall jag inte spelade basket förresten. Jag är så glad att jag spelar i vårat lag och jag skulle inte sluta från det för allt i världen.
Fint skrivet Jennypaj... Jag hoppas innerligt att alla vill fortsätta, annras vet jag inte vad jag ska ta mig till...