The end of an era
Det var inte världens bästa dag idag kanske. Sovsvårigheterna jag haft under de senaste nätterna gör mig under dagarna till en otålig, surare och allmänt dovare Jenny. Inte för att skolan är så jobbig just nu, men jag blir ändå less och vill oftast åka hem och lägga mig i sängen.
Åkte till den första inomhusträningen för säsongen som visade sig bli vårat lags sista. Sedan hälften av alla försvunnit av diverse anledningar så har det väl känts lite hopplöst ibland, men jag har som ändå någonstans alltid tänkt att vi skulle lyckas få ihop det. Men icket.
Lägger nog skorna på hyllan nu ett tag och ser hur det känns. Tror inte jag vill vara i ett annat basketlag heller, men vi får se. Kanske, kanske. Basket känns ju fortfarande som någonting jag vill göra. Tror jag. Jag ska fundera. Men det här kommer ändå alltid vara det bästa lag jag någonsin spelat med, underbara ledare, medspelare och framför allt - vänner. Maawh, blev lite sentimental såhär under småtimmarna.
(Har ingen bättre bild, några saknas men you get the point.)
