Your hand in mine
Äntligen helg. Äntligen vila, andas och vara. Ett veckoslut har sällan varit mer efterlängtat.
Något annat som sällan varit mer efterlängtat är min bubbe som är i New York. Fast han kommer ju hem snart, så jag hoppas bara de har det roligt de resterande dagarna. Eller.. jag saknar honom lite kanske ändå. Haha.
Även the Victorinator (kom på ett nytt smeknamn, Vickan!) är borta med Lina i Tysklandet. Alla (nästan) har alltså lämnat mig att ruttna i gråa Sverige. Usch. Nä. Men jag hade gärna varit i New York. Eller typ varsomhelst som inte är här. Hade ju inte direkt klagat om det varsomhelstet var på någon strand med ett turkost hav på en solstol. Heh.
Jag är så mobbad. Jag kommer på mig själv vid olika tidpunkter av dagen att fundera på vad Vickan och Lina pysslar med borta i Tyskland. Även att räkna sex timmar bakåt i tiden för att försöka lista ut vad min karl, hans systrar och deras mor gör. Mobbad, som sagt. Jag vet. Men jag gillare.
Puss!
Fiiiiiiiiiiiin bästsötbubbegossinossifinfinkaninsockerungesötnossockernötpluttenutt! Haha.
