Morning paper dirt

Idag är en sådan där dag då man inser någonting som man hade kunnat klara sig bättre av att inte veta. Det gnager så förjävligt och jag hatar verkligen när jag riktigt måste anstränga mig för att vara glad, det känns så dåligt och onaturligt. Och jag vill inte ha en massa medlidande, jag vill bara vara glad, det är det enda jag vill. Och jag längtar till den där dagen då jag kan le riktigt jäkla innerligt och säga "JAG ÄR LYCKLIG". (Haha, för det tänker jag ju verkligen göra också.)
Det är ju inte det att jag inte tror att jag kommer att komma över saker, för det vet jag att jag kommer, herregud. Världen har inte gått under. Men jag behöver nog egentligen en massa anger management, jag får inte ut det dåliga ur mig och det är så jävla jobbigt att gå runt och bära på det. Och det hade kunnat varit så mycket lättare om det inte vore för att du är sådan jäkla fåntratt. Och jag tycker inte ens att du är det.

Jag kom precis hem från en riktigt trevlig kväll hos Sofia minsann. Vi såg idol och bastade, riktigt mysigt var det. Jag älskar att basta, det känns som att en massa dåligt åker ut från kroppen och så känns det så bra efteråt. Förresten. Häll aldrig portello i bastuaggregatet, det luktar förjävligt. Vi var tvungen att springa ut tills det slutade lukta. Fult. Nåväl..
Nuförtiden när jag kommer hem igen efter att ha varit och gjort något trevligt, haft tankar på roliga saker och sådär så känner jag mig så sjukt jävla deppig. Låter väl sjukt, men det är sant. Jag hatar att erkänna att Björn Skifs har rätt, men det blir faktiskt värre framåt natten, långt från alla ljusen, aaalla skratten. Ligger vaken, tänker på diig, minns för mycket å är ensaaaam.

Man blir i alla fall glad av den här bilden. Han ser typ exakt likadan ut då som nu, min vackre man.

Min älskade, underbare Luke Pritchard. Han får mig åtminstonde lite varm i själen under dessa kalla tider.

Idag vällde precis allting över och jag blev bara riktigt rädd för mig själv. Jag är så less på exakt allting, inklusive att jag är less på allting.
Jag är som alltid väldigt logisk. Och jag ska envisas med att säga att jag mår jättebra.

Hur länge sedan var det inte jag skrev ett vettigt inlägg? Too long. Nåväl. Hm.. Igår så var det Inger-Anns 60-års fest. Mycket trevligt. Jag och Greger stod för musiken, vilket var extremt roligt. Vi sjöng Heaven tillsammans, vilken vi övat på typ två gånger.. Sedan körde han några låtar och jag några. Jag spelade Jag är en vampyr, vilken alla tyckte om så mycket att de började gråta, haha. Och så spelade jag Västerbron, vilken alla också tyckte om. Det var så sjukt jäkla kul, jag tror aldrig någonsin att det har låtit så bra när jag har spelat och sjungit! Det kändes som min egna lilla acoustic session. Grymt.
Och idag var det alltså seriepremiär.. Vi förlorade, men vi spelade bra och kämpade som tusan. Tyvärr så räcker det inte alltid.. Jag är i alla fall väldigt nöjd, kändes bra att dessutom vara poängbäst (EXTREMT ovanligt) och känna att det går allmänt bra. Kul var det.
Jag är för övrigt väldigt sugen på att förbeställa Markus Krunegårds två nya skivor så att jag får hans autograf (ja, jag är en tönt).. Något annat jag är sugen på är att lägga mig i min säng och sova bort hela oktober, november, december, januari, februari, mars och april.