Morning paper dirt

Det var ganska precis en vecka sedan jag sist satt vid en dator. Jag har varit på Öland och nu är jag i Stockholm. Vi rullar nog hem mot Unbyn imorrn. Öland var roligt. Vi hann med en hel del faktiskt! Mycket sol, bad, chicago och gin rummy. Vi åkte även till en djurpark och så hann vi vara väldigt kulturella genom att besöka någon Långe Erik (eller vad han nu hette), Borgholms slottsruiner och någon svinkass järnåldersby. Och jag hatar sådana saker, verkligen. Ruinerna var det enda som var värt att titta på, det var faktiskt riktigt mäktigt. Det andra var kasst. Jag känner mig så barnslig! Alla är så jävla händiga och allmänbildade och intresserade av inredning, kultur och historia utom jag. Jag önskar att jag kunde se det intressanta med allt sånt där, men förlåt mig, jag kan bara inte göra det. Om vi åker och tittar på något kulturellt tjaffs så ska det vara något riktigt häftigt för att jag ska bli imponerad medans det räcker med några dumma stenar för att andra ska stå och gapa. Jag fattar ingenting! Nåväl. 
Vi var även på Böda strand två dagar och det var nog det bästa med resan. Det var en väldigt fin strand (jag har för mig att det är Europas längsta). Men det var väldigt mycket folk på vissa ställen och det var fullt med strandraggare, surfare och volleybollspelare. Det var väldigt trevli.. Jag menar fult! Fult att se alla dessa solbrända, solblekthåriga, muskulösa killar. Verkligen. Hehe.


Miss Li - Dancing the whole way home

Jag är tillbaka - blondare än någonsin. Hehe. Jag har fått en massa slingor i mitt hår och det blev jättefint! Håret blev sjukt mycket ljusare och dessutom blev det väldigt jämnt. Det ser faktiskt nästan ut som att jag blekt hela håret. Och det är inte gult heller. Me likes! Tro inte att jag gjorde detta själv (då hade det nog inte sett såhär bra ut), det är all min goda vän Vickan som har gjort det. Sjukt mycket cred till dig! Jag har allt tur att jag har en sådan begåvad kamrat. Hehe, det blev visst lite fjäsk där. Nä, men allvarligt talat så är det är faktiskt sant. Jag uppskattar hjälpen sjukt mycket!
Idag har jag nästan inte gjort någonting. Eller jag har typ pysslat om mig själv för att jag inte haft något att göra, haha. Jag har rakat benen jättenoga (tydligen inte försiktigt nog eftersom att jag fick typ 5 sår), filat fötterna, gjort ansiktsmask och så vidare. Tiden har gått väldigt sakta idag, men jag tycker det är skönt. Jag vill inte att tiden ska gå fort nu. Ska jag vara ärlig så vill jag knappt att nästa vecka ska börja för den veckan är mitt livs sista på Korpenskolan. Och 9F's sista vecka. Det är ju helt sjukt, vad tiden har gått fort! I sjuan ogillade jag riktigt klassen, men under åttan och nian så har jag tyckt om den jättemycket. Vi är sådär lagomt galna och omogna, det är en bra balans. Fast.. Allt det här är ju vad jag tycker, jag vet inte vad alla andra säger.. Men jag har i alla fall haft jävligt roligt de här tre åren.
Nu blev det här något sorts tidigt avsked till min klass tråkigt nog. Jag fick mig själv att bli typ deppig, haha! Fasiken också. Alltså nä.. Nu ska jag ta vara på all tid jättemycket och ha det roligt hela tiden! Fast först ska jag gå och gråta en skvätt, färga mitt hår svart, sminka mig med en massa kajal och skära mig i handlederna.


 

Det här inlägget kommer att vara helt tillägnat mitt underbara lag - Avan DU18. Jag är inte bra på sådant här, men jag ska försöka skriva något hyfsat bra i alla fall.
Jag har precis kommit hem och duschat efter seriefinalen. Vi förlorade. Det känns såklart lite surt, men jag känner mig så jävla nöjd ändå. Vi gjorde en riktigt bra match och det var ju så nära att vi vann! Jag riktigt kände lukten av guld där ett tag. Hm, kanske var det svett, men ni fattar. Jag ids inte berätta om matchen i detalj, men vi låg under hela matchen. Vi jagade och slet hela matchen och vi var väldigt nära att gå om. Vi spelade mycket bra i alla fall.
Jag vet att det var några som var missnöjda, men det är ju bara så att ibland spelar man mindre bra och ibland spelar man bättre. Det är bara att komma igen! Jag hoppas att alla kan vara nöjda med säsongen i alla fall, för det är jag. Det här kommer att låta töntigt, men jag är så himla stolt över oss! Vi har blivit så bra! Vi hade faktiskt inte kunnat göra en såhär bra match för ett år sedan. Vi har inte bara utvecklats som ett lag, vi har även många individer som utvecklats. Alla har blivit bättre på att våga och på att ta för sig mer. Extremt roligt tycker jag!
Jag vet inte riktigt vad tusan jag skulle göra ifall jag inte spelade basket förresten. Jag är så glad att jag spelar i vårat lag och jag skulle inte sluta från det för allt i världen.

Jag ska berätta om min lördagkväll. Eller det var ju faktiskt inte bara min lördagkväll, utan även Vickan's och Jonna's lördagkväll. Och Sugarplum Fairy's lördagkväll! Hehe. Vi drog iväg till -30 runt 19:00 och när vi kom fram så såg vi Abalone Dots. De sjöng sjukt bra, men ja.. De var extremt tråkiga att kolla på eftersom att alla låtar lät likadant. Efter ett tag så gick vi mot restaurangscenen där Lazee skulle spela. Måste säga att han var en liten besvikelse. Inte för att jag hade så höga förväntningar, men ändå. Rock Away var den enda låten som jag tyckte var riktigt rolig att lyssna på, men han var ju helt okej. Jag är ju inte direkt något stort hip-hop fan, men jag gillar faktiskt Rock Away.
Sedan när han var klar (efter typ 20 minuter) så parkerade vi längst fram vid scenen. Vi väntade i en timme och fyrtio minuter på att Sugarplum Fairy skulle börja spela. Under den tiden så hann det i alla fall hållas en prisutdelning. Några som hette The Colored Office Paper vann ett musikpris. Sedan efter någon timme så var det dags för våra goda vänner Carl, Victor, David, Kristian och Jonas att spela. De öppnade (inte så oväntat) med The Escapologist. Jag var hög av lycka (inget annat) under hela den där timmen, jag var som så glad att jag nästan inte fattade vad jag höll på med. Vi bara hoppade, dansade och skrek. Haha, det blev ganska svettig eftersom att det var mycket folk, men det var kul ändå. De spelade dessutom lite andra låtar än i Umeå, vilket var kul och bra. I slutet så var det meningen att publiken skulle sjunga refrängen till Sail Beyond Doubt och ja.. Jag, Vickan och Jonna skrek den, så högt vi kunde. Jag hörde ingen annan som sjöng och vi hördes verkligen jättemycket. Då menar jag jättemycket. (Vickan's vän hade hört oss från balkongen!) De i Sugarplum Fairy stod och typ småflinade åt oss, det var inte fint. Sedan sa Viktor något sånt här: "Ja, det var fint. Nu har ni inspirerat oss till att köra refrängen en gång till."
Tyvärr så var Sugarplum Fairy's spelning tvungen att ta slut någon gång. Efter den så gick vi och såg på Sahara Hotnights i typ fem eller tio minuter innan vi ringde efter våran skjuts. Det gick som inte att uppskatta när man sett Sugarplum Fairy innan.
Jag kom att tänka på en grej.. Viktor lät väldigt ironisk när han sa "Ja, det var fint" efter att vi hade sjungit. Om han nu var ironisk så.. vad tusan menade han med det?! Det VAR ju fint! Vi skrek ju jättevackert. Verkligen.





Alla bilder var ganska suddiga och Carl gömde sig när Vickan skulle fota honom.
Men visst var den första bilden på Carl och Viktor smickrande? Haha.


P.S. Vi vann över Antnäs i helgen! Detta betyder att vi bara behöver vinna mot Höken så vinner vi serien, annars är vi tvåa! Tjo, vad vi är bäst, flickor!