Give me fire

Jag ligger i detta nu och lyssnar på Mando Diao's nya skiva Give me fire som trillade ner i min brevlåda idag. Jag blev så glad när jag hämtade posten att jag var tvungen att pussa på kartongen. När jag öppnade kartongen var jag tvungen att pussa lite på skivan också. Jag är bara så glad!
Jag ska vara ärlig mot er. Jag kunde inte hjälpa det, men jag var lite skeptisk till Mando's nya skiva. Jag var inte hundra procent säker på om jag skulle gilla den. Jag trodde att garagerocken och nästan hela deras själ skulle vara i princip borta. Jag skäms lite över vad jag trodde.
Nu har jag lyssnat på hela skivan och jag känner att jag bara vill hoppa av glädje! Jag älskar den! Det är samma älskvärda Mando Diao! Fast skivan är annorlunda. Den är dansant, som de själva så fint beskriver den. Den är svängig. Man vill verkligen bara dance with somebody! (Är jag inte fyndig?) Den känns också lyxigare på något sätt, vilket jag trodde skulle vara något dåligt. Men det känns fräscht, Mando Diao med en lyxig kavaj typ. Fast ändå är det rockigt, som vanligt. Och inte så jätteannorlunda som jag trodde det skulle vara. Om jag skulle sammanfatta skivan med tre ord så blir det: dansant, svängig och lyxig. Jag älskar den hur som helst!
Nu har Jonna B och Vickan hunnit vara här. Jag bakade en kladdkaka åt dem, så den åt vi. Sedan kan jag berätta att det inte blev något musikalskrivande tyvärr. Vi kom fram till att det inte var en bra idé, det blir för mycket jobb. Alla tyckte dock att det hade varit roligt. Men vi har i alla fall planerat och spelat lite låtar till det eventuella musikcaféet. Det var roligt, jag tycker om att spela med Jonna. Det känns som att vi höjer prestationerna på varandra, i alla fall jag känner det så. Vi har dessutom spelat så länge tillsammans att vi känns synkade. Även fast det var ett år sedan sist så känndes det som att det var några veckor sedan.
Efter ett tag så åkte Jonna hem, men inte Vickan. Jag lärde henne Long before rock 'n' roll och Coming home på gitarr. Det tog ett tag, men till slut lät det stundvis bra. Och till slut blev vi övertrötta och insåg att vi behövde sova, så Vickan stack hem.
Nu måste jag verkligen sova om jag ska orka spela match i morgon. Vi ska spöa Gladan. Men först: Vem har endast en älskling till alla hjärtans dag? Jag har fem och de är allt jag behöver. (Gustaf, Björn, Mats, CJ och Samuel, se bilden nedan.) Är vi inte söta?


Kommentarer

Skriv något bra:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0