Bombs on your mind

Jag känner aldrig något bloggsug nu för tiden. Det här är inget undantag, men jag ska tvinga mig till ett inlägg. Jag kan ta och tala om att jag gått min tredje dag på estet! Känns bra än så länge. Har såklart varit mycket nervös och förvirrad, men det känns absolut bra. Och det kommer bli bättre! Idag så har vi bland annat lekt lekar och lite annat med tvåorna, det var kul. De verkar trevliga och roliga, hehe! Imorrn ska vi öva till en konsert som vi ska ha på lördag (16:00 i björksalen, kom och kolla!), sedan ska vi till pagla på friluftsdag någon gång. Vet inte riktigt vad vi ska göra där, men det blir förhoppningsvis kul. På lördag blir det som sagt konsert sedan eventuellt insparksgrejen med alla ettor, tvåor och treor. Ser fram emot allt! Till och med att börja lektionerna, haha.
Och jag känner att det här året kommer bli bra, vare sig vissa saker blir som jag vill eller inte. Det är bara oväsentliga detaljer. Nästan.

Here comes the sun

Mina dagar är helt upp och ner, vilket de varit i princip hela det här sommarlovet. Det är jobbigt. Jag lovade dessutom mig själv att under de två resterande veckorna lägga mig absolut senast 24:00 (men helst 23:00) varje kväll och kliva upp absolut senast 10:00. Under veckan som gått har jag oftast lagt mig runt 02:00-04:00 och klivit upp runt 11:00-12:00.. Jag håller aldrig mina egna löften, som sagt, vilket är sjukt irriterande. Därför bryter jag det här löftet och säger bara att under de sex resterande nätterna (jag kan inte förstå att det är så lite kvar av sommarlovet!) ska jag göra mitt absolut bästa i att lägga mig i en skaplig tid.. Nog för att det också blev ett löfte.. Jäkla skit.
Nåväl.. Idag har jag suttit och myst på med min vackra gitarr nästan hela morgonen.. (Eller man kanske inte kan kalla från 12-14 morgon?) Jag har även blivit väldigt inspirerad att försöka bli bra på det här med Guitar Pro, så det har jag pysslat lite med. Det går inte så väldigt bra, om jag ska vara ärlig, men det är i alla fall väldigt underhållande! Hehe, jag kan stolt meddela att jag i alla fall fått till några melodioer som låter bättre än min och Vickans Hästbenknäckarjazz! (Skulle gärna spela upp den om jag hade kvar den.) Men jag gillar tanken på att jag försöker kompositera något, det låter proffsigt. Men jag blir ofta less när det inte låter som jag vill och ger upp. Vilket jag gjorde ganska nyss då jag började skriva det här inlägget, haha. Men jag ska fasiken bli bra på det förr eller senare.
Nu sitter jag i alla fall och myser med Beatles. Nostalgi på hög nivå, jag älskar det. Speciellt den här underbara låten, jag får så sjukt många gamla barndomsminnen i huvudet! Dessutom så är det skönt med lite sol i detta hemskt tråkiga väder.



I'm ready to go anywhere

Den här dagen har varit en av de bättre i mitt liv, helt klart. Den började normalt, jag spelade lite gitarr och hängde här hemma, kollade regelbundet mailen för att se var min Hagström Viking (som jag för övrigt inte berättat att jag beställt) befann sig. Det verkade inte uppdateras någonting, så jag antog att den var on the road i någon postbil någonstans i Sverige. Sedan runt 17:00 kanske så bestämde jag mig för att se efter igen och då såg jag tre nya uppdateringar: "Din vara befinner sig på Coop Forum i Boden", "Sms-avisering skickad", "Din vara är uthämtad". Jag blev helt ställd, jag satt bara och stirrade på skärmen och det tog säkert 20 sekunder innan jag förstod vad detta innebar! Till slut så kopplade allting, jag förstod att min kära Hagström Viking hade anlänt till Boden och att mina föräldrar hade hämtat ut den! Jag fick fnatt och skrek rakt ut av ren jävla glädje. (Ursäkta språket.) Det är omöjligt att försöka beskriva känslan i det tillfället. Jag sprang skrattandes till telefonen och slog min mors telefon-nummer snabbare än jag någonsin gjort. Inget svar. Jag tänker att de förmodligen är och handlar. Tankarna snurrar i huvudet, är min viking som jag längtat efter i åtta månader verkligen i Boden?
Mina föräldrar tänkte vara helt onda och inte berätta för mig att de hämtat den. Mamma ringde hur som helst upp och samtalet lät ungefär såhär:

Mamma: Hej, jag såg att någon hade ringt.
Jenny: Ja, det var jag. Var är ni?! Ni har hämtat gitarren, varför ringde du inte?!?!
Mamma: ...Hur visste.. Jag menar.. Nä, vi har inte hämtat den.
Jenny: JAJA, sluta, jag har sett att ni hämtat den, det står i mailet!
Mamma: ...Ehm.. Men.. Det måste varit någon annan som hämtat ut den.
Jenny: Sluuuutaaa!!
Mamma: Vi åker till polisstationen nu, hejdå. Klick.

Efter en lång tids väntan (jag kunde verkligen inte sluta le) så kom de hem. Jag sa knappt hej, utan sprang ut till bilen och bar in den stora kartongen som låg i bilens baksäte. Lade den varsamt på golvet i hallen. Hämtade en sax. Började klippa upp alla tejpbitar som hindrade de från att öppnas. Jag kände mig som ett barn på julafton, det var helt underbart. Efter ungefär 10 sekunder så såg jag Hagströmfodralet och även Beatles-axelbandet jag beställt. Jag tog fodralet och lade det på bordet i köket. Öppnade det långsamt, där inne låg den. Jag kunde inte se den eftersom att den var inlindad i någon sorts skyddsplast, men fort var det borta. Och där var den. Jag log så att jag fick ont i käkarna, höll nästan på att börja gråta av lycka. Den var hundra gånger mer underbar än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag hade ju sett den innan, men det var något särskilt med just min.
Snabbt stämde jag den och kopplade in den i min förstärkare och började spela. Jag hade oroat mig lite över det här med att beställ den eftersom att jag inte fick provspela den innan, men vid det första ackordet jag drog så kände jag bara "den här gitarren är gjord för mig". Allt var verkligen perfekt, aldrig har det låtit så bra när jag spelat gitarr. Jag vet inte hur länge jag spelade, men jag kände mig ledsen över att behöva lämna den för att gå och äta middag.
Så, där har ni historien om när jag och min viking träffades. Jag funderar på att kalla honom Borlänge, fast jag har inte bestämt mig. Hehe, jag har i princip bara spelat på honom sedan han kom. Har även rapporterat om allt till vänner och sådär.
Jag kan nog säga det här i min blogg också, ni har säkert redan förstått det. Han mitt livs kärlek. Jag kommer aldrig någonsin att lämna honom, han är min själsfrände. Jag älskar honom.



I lost my nerves when you took me on



 

 



Man kan inte göra annat än att älska mannen.

You're shaking my confidence daily

Ohoj! Det var sannerligen ett mycket bra tag sedan jag skrev i den här bloggen sist så jag kände att det var dags. Problemet är bara vad jag ska skriva om. Den här veckan har innehållit fint väder, alderhäng, träningar och allmänt mys. Den har varit riktigt skön, en av den bästa sommarveckan under mitt lov faktiskt. Fast jag har ju lite mer än två till kvar, vi får se ifall de klår den här! Medans jag inte har skrivit så har jag även varit på LK och lyckats göra bort mig totalt! Detta är ju dock inte så ovanligt, men den här gången var det sjukt pinsamt. Jag skäms fortfarande. Jag tänker inte berätta vad jag gjorde.. Om ni är min vän så vet ni det säkert redan, haha.
Jag har ett litet dilemma förresten. Det stavas pengar. Nu har vi beställt min Viking, jag offrar hela min sommarjobbslön på den. Men jag har lite pengar kvar efter det i alla fall.. Men jag hade planerat att köpa en skinnjacka snart, som jag nu inte har råd med, vilket är lite kasst.. Dessutom så behöver jag spara pengar till Peace and Love! För jag, Vickan och Jonna har i princip bestämt oss för att vi ska på det, vilket ska bli grymt kul. Nu tänker ni "det är ju länge dit", men man vill helst köpa biljetterna i december, då är de billigast. DESSUTOM så kanske vi ska till Barcelona (ni hörde rätt!) med basketlaget i maj! 2010 blir händelserikt minsann!
Jag gillar inte ljudet av 2010 förresten. Jag har nog sagt det förut, men det låter så futuristiskt. (Är det ett ord?) Ungefär såhär: "2010 är året då jorden blir utplånad av aliens! BEWARE, WAAHAHA!!"





But I would make a great alien.

RSS 2.0