I need to get away, I need to chase the day

Jag och Vickan såg The Truman Show (underbar film, se den) i fredags och så blev jag påmind om hur gärna jag vill åka iväg, vart som helst hade varit fint. Jag är så jäkla less skolan och Boden för tillfället. Att bara bestämma något, "okej, vi åker!" så jag hade haft något att längta efter, det hade varit underbart.. Typ på jullovet. Hade inte ballat ur från en sista minuten till något kolt ställe med någon/några bra människa/människor. Eller en mysresa med en fin till huvudstaden för shopping. Eller boka en rejäl resa till våren/sommaren. Jag vill, jag vill, jag vill.
Men så var det ju det där körkortet som jag förhoppningsvis ska ta januari-februari något. Jag har skrivit in mig på körskolan och betalat det mesta, men det känns ändå som att jag bör spara mer. Jag vill även shoppa nu. Så jäkla mycket jag vill shoppa. Ska nog unna mig det om ett tag nu, annars blir jag nog galen.
Igår såg jag The Shining för första gången, jag och Kalle fick för oss att det var Halloween. Men det var det ju inte, haha. Nåväl, det var mys ändå. Idag så kom en söt liten hund vid namn Trixe hem till oss. Han ska vara här till torsdag som det verkar. Mys är det!

Misty Mountains

Jag är på gott humör nu för tiden, allt är så bra. Nyss var allt sämst och nu är det verkligen.. Jag vet inte, jättebra bara. Har bestämt mig att sluta oroa mig så jäkla mycket. Saker som inte ens är så bra egentligen stör mig inte. Typ matteprovet imorgon. Det löser sig, jag överraskar nog mig själv, har en förmåga att göra sådant. Tror på det!
Åh, förresten. Jag har nog aldrig skrivit om den här låten, men det är en av mina favoritlåtar verkligen. Egentligen så är den väldigt flummig, lite countryaktig och lustig. Men, texten alltså. Det är en av de bästa texter jag vet. Så jäkla bra bara, jag drömmer mig bort varenda gång och åh.. Hamnar i mitt egna lilla favorit drömställe. Går inte att beskriva, det är verkligen som en saga för mig. Som min egna favoritsaga som är otroligt vacker och mystisk. Älskar den, älskar den, älskar den. (Det är tillåtet att tycka jag är konstig.)


Misty Mountains

In a house
On an island
There's a tale that must be told
Of our mysterious Misty Mountains
Behind all the songs I wrote
Lives an old man in his shadow
And they're whistling day and night
For whatever whatever its worth for
They are whistling for you and I

On a ranch in the wildness
There's a song that must be sung
About a blindfolded angel
Who never learned the right from wrong
And though I don't know enough English
To describe it's troubled mind
But for one thing I am certain
Is that it sings for you and I

And I've tried so hard to figure him out
But I guess I'm only human
I've been watching him, drawing him
Analyzing him in every way
I could possible think of

But does not really help me
You got to sit back and enjoy
You know Ochrasy raised and betrayed him
Now he sits there all alone
With his soul and his legend and his epic melodies
They are with us when we crying
And they are with us when we bleed

Yes they are with us when we crying
And they are with us when we bleed



And if all of our days are numbered, then why do I keep counting?

Jag älskar att känna sig allmänt omotiverad och stressa sönder redan när man slår upp ögonen på morgonen. Jag älskar när jag har för mycket att göra så att allt blir sådär halvdant gjort. Jag älskar besvikelsen över mig själv när det blir så. Jag älskar att ligga och gruva mig på kvällen och vara kluven till precis allt. Jag älskar min lilla höst/vinterdepression som växt sig fram. Fast nä, jag överdriver. Är bara lite less nu, det går över och allt löser sig förr eller senare.
Men jag vill verkligen ha höstlov, sedan jullov. Vill även ha pengar och fritid. Vilket jag förmodligen kommer sakna ett bra tag nu, askul! Nä, nu ska jag skärpa mig med gnällandet. Det finns ju faktiskt saker jag ser fram emot på riktigt, det ska jag minsann nämna! Till exempel sångkvällen på torsdag. Jag och Viktoria ska äga, bara allt sitter tills dess. Vilket det ska. Det blir förhoppningsvis kul. Det blir fint.

Your hand in mine

Äntligen helg. Äntligen vila, andas och vara. Ett veckoslut har sällan varit mer efterlängtat.
Något annat som sällan varit mer efterlängtat är min bubbe som är i New York. Fast han kommer ju hem snart, så jag hoppas bara de har det roligt de resterande dagarna. Eller.. jag saknar honom lite kanske ändå. Haha.
Även the Victorinator (kom på ett nytt smeknamn, Vickan!) är borta med Lina i Tysklandet. Alla (nästan) har alltså lämnat mig att ruttna i gråa Sverige. Usch. Nä. Men jag hade gärna varit i New York. Eller typ varsomhelst som inte är här. Hade ju inte direkt klagat om det varsomhelstet var på någon strand med ett turkost hav på en solstol. Heh.
Jag är så mobbad. Jag kommer på mig själv vid olika tidpunkter av dagen att fundera på vad Vickan och Lina pysslar med borta i Tyskland. Även att räkna sex timmar bakåt i tiden för att försöka lista ut vad min karl, hans systrar och deras mor gör. Mobbad, som sagt. Jag vet. Men jag gillare.
Puss!






Fiiiiiiiiiiiin bästsötbubbegossinossifinfinkaninsockerungesötnossockernötpluttenutt! Haha.


RSS 2.0