Morning paper dirt

Redan från morgonen när jag gick till bussen så visste jag att det skulle bli en bra dag idag. Jag riktigt kände braheten stråla runt inom mig även fast det var kallt som "i en jävla isbjörns rövhål", för att citera Johan Glans. Himlen var hur som helst blå och fin, vilket är extremt ovanligt under mina busspromenader. Dessutom pryddes den av några fina rosa och guldiga moln. Som om inte det var nog bra, så var det också den första morgonen på länge som jag slapp precis allt vad stress heter. På grund av att vi hade nationella prov i svenska och att jag absolut inte tänkt missa bussen så ställde jag klockan en kvart tidigare, vilket var precis vad jag behövde. Jag kunde äta frukost, duscha och göra mig i ordning i precis det tempo jag ville och ändå var jag klar fem minuter innan jag behövde gå. Det var helt perfekt.
Provet var i läsförståelse och jag tyckte det var ganska lätt. Temat var nattliv. Det fula var att jag fick värsta skrivkrampen efter typ 40 minuter så jag fick börja skriva löst och sakta ett tag. Skrivtiden var 80 minuter och jag var klar precis när tiden gick ut.  Det kändes som att det gick riktigt bra, vilket var skönt. Efter provet så fick vi en 1,5 timmes lunch och sedan hade vi SO. Jag blev extremt trött under SO:n, det var som att all min kraft hade gått åt att skriva provet. Sedan var det matte och NO. Jag var rejält svammlig resten av dagen, speciellt eftersom att vissa personer  får mig okoncentrerad, svammlig och skrattig hela tiden. På NO:n gick vi i alla fall ut och lekte, så min övertrötthet kom väl till pass. Vi lekte under hökens vingar, pepparkakskull och ett två tre ost. Det var roligt. Fast klantig som jag är så ramlade jag och slog mig under pepparkakskullen. Nu har jag ont i mitt lår. Men det var inte mitt fel att det låg världens isfläck där jag sprang!
Okej, det här blev verkligen ett svintråkigt inlägg om min meningslösa men braiga dag.. Men jag måste bara berätta typ det roligaste under hela dagen innan jag avslutar inlägget.
 Efter nationella så satt vi tjejer i klassen och pratade om provet. I provet så var en fråga ungefär såhär: "Varför använde Rahim ordet jan när han tilltalade Amir?" I texten framgick det väldigt tydligt att jan var ett utländskt tilltalssätt som de använde och det var som kärleksfullt, som typ "vännen" ungefär tror jag. Såhär lät det roliga i alla fall:

Jag: "Hahaha, jag undrar om det var någon i hela Sverige som var så dum att den skrev 'för att han hette Jan' på  frågan om varför Rahim använde ordet jan."
Alla: "Hahahahah."
Viktoria: "Jag skrev så....."

Extremt roligt, men jag fick lite dåligt samvete, haha!